Dag 1 Vi ska ut på tur i åtta dagar. 28 oktober 2024

Äntligen på väg.

Vart är vi på väg?

Jo, till en ö ute i Atlanten. 

Ön finns i en ö-grupp bestående av 7 öar.

Ön har världens 3:e högsta vulkan.

Trots knas med bilen så hann vi med flyget.

Det gäller att hålla sig sysselsatt om man ska tillbringa dryga 5 timmar på planet.

Mycket trevligheter får plats på det lilla bordet.

Champange, vin, vatten, snacks och handarbete.

Vi flyger över sydöstra Storbritannien.  

Kan det var Themsen som ringlar sig där nere och söker sin väg ut till havet?

Dags för lunch och den var riktigt god. Pannbiff med sås, mos, grönsallad, bröd och fika. Mums!

Det är lite pillrigt att öppna alla förpackningar och få i sig maten. Inga yviga armrörelser är att rekommendera. 

Äntligen ser vi Teneriffa med Teide, tidigare nämnda vulkan. Snart dags för landning.

La Quinta Park, Puerto de la Cruz. 

Vi bor i en jättefin 2-rums bungalow inkl fin terrass med Atlantenutsikt. Här kommer vi att trivas så gott.

Vi välkomnas med lite busväder. Men vad gör väl det om det bara är en dag, vilket vi hoppas på. 

Ett glas vitt och fisksoppa fick bli första kvällsmaten. 

Efter kvällsmaten som inmundigades på restaurang Don Diego till vänster i bild var det dags att fylla kylskåpet och det gjorde vi i Spar-affären till höger.

Skulle tro att personalen på både restaurang och i affär har det lite extra bra på söndagkvällarna när de får träffa alla nykomlingar som väljer att börja sin semester här, nära hotellet. 

Det är underbart att vara turist. Vi är liksom som en flock med Stig-Helmrar.

Trötta och lite slitna efter en händelserik dag med många nya intryck så bestämde vi oss för en tidig kväll. 

Men jag gick en fotorunda i hotellområdet innan läggdags. 

Dag 2 har tagit sin början och eftersom vi tog kvällen mycket tidigt var jag utvilad redan klockan 05.08. 

Jonas sover fortfarande sin skönhetssömn. 

/ Mona 

PS

Och det lilla rödvinet jag köpte på planet är ännu inte urdrucket.

Jag och Marcus äter sushi i Arvika 25 oktober-24

 Plötsligt händer det, restaurangbesök sonen.

Som ni ser så gör vi det som är vanligt att göra idag vid restaurangbesök dvs ta bilder av maten.

 

För 3 dagar sedan fyllde Marcus 24 år.

Fina Marcus ❤️

En trevlig bruksmiljö med ett trevligt museum, väl värt ett besök.

Musikpaviljonen, men den står inte på sin ursprungliga plats. 

Tänk vad trevligt om de kunde renovera de gamla arbetarbostäderna och låta oss se hur folk bodde när Eda glasbruk hade sin glansperiod.

Valvbron byggdes 1851 över Vrångsälven som kommer rinnandes från Norge. 

Lite mässingsdetaljer från museets musikrum. Troligtvis så har det spelats på dessa mässingblås i musikpaviljongen som fanns i området. 

Det finns så mycket vackert glas att titta på i museet och en del som känns igen från mormor och gamlemormor hem. Det finns fast utställning men vissa montrar byts ut så man kan absolut åka hit flera gånger och ändå se nytt.

Självlysande uranglas

Idag museum, när det byggdes så byggdes det som Folket Hus och det är det ju idag också på sätt och vis.

Lamperudgården, en liten bit bakom museet.

Museet ligger i folkparken med namnet Lamperudskogen. 

I en folkets park måste det ju finns både en fin dansbana och servering.

Folk bor på Eda säger man eller på Eda glasbruk. Undrar varför? Man brukar ju säga att folk bor i ... , man bor på öar också.

Glasbruket startades 1835 av Carl Christopher Lampa och Lars Wilhelm Ahlbom. Glasbruket gick dåligt och lades ned redan 1838. Där finns då förklaringen till namnet Lamperud. År 1842 startades glasbruket upp igen av Gustav S Santesson och blev då ett betydande glasbruk.

Eda glasbruk – Wikipedia

Kanske har jag väckt lite nyfikenhet så du vill titta in i museet när du har vägarna förbi.

Eda glasmuseum – Wikipedia

Eda – Eda Glasmuseum (visitvarmland.com)

Hornkjöltornet Eidskog Norge, 11 augusti 2024

Innan dagens vandring upp till Hornkjöltornet så behövs det mat i magen och det åt vi på G-kroen (Grensekroen), en mycket fin och trevlig restaurang. 

Mätta å goa, dagen fortsätter i vårt västra grannland.

Efter en promenad på ca 900 m från parkeringen uppför Hornkjölberget är du framme vid Hornkjöltornet. Berget är 434 m ö h sen tillkommer tornet som är 18,5 m högt.

Men innan vi kom upp stötte vi på några överraskningar längs vägen, naturligtvis på nervägen också.

Ante Fred Inga Fare

Norsk flugsvamp

Vägval

Höggestabbe

(Hur trycker man på tangentbordet för att kunna skriva norskt ö, det är frågan? Det får duga med ett svenskt)

D er i motene D går oppover

Naturens egna konstverk

Då är vi uppe vid tornet som var ett brandtorn från början. Då är det bara att gå upp i tornet. Jag vill lova att det var varmt där uppe och inga fönster som gick att öppna. 

Alla bilder där uppe är alltså tagna genom mer eller mindre rena fönster. 

Kongsvinger med fästningen

Kongsvinger till vänster i bild.

Jag och min vandringskamrat Kerstin har ju vandrat liten egen pilgrimsled förbi Kongsvinger och då gick vi uppe på kullen som ligger mitt i bild. Om inte mitt minne sviker mig helt vill jag påstå att Lier Skans ligger någonstans där. För när vi satt där och fikade på vår väg till Kongsvinger såg vi vattnet som är till höger i bild.

Jag tror att vattnet heter Hornsjön.

Magnor ligger ungefär åt det hållet.

Sista vägsträckan upp till tornet

Kongsvinger

Oslo ligger ungefär åt det hållet.

Om jag förstod väderstreckskartan som sitter i tornets innertak så ska Torsby ligga någonstans därborta.

Vems fötter?

Någon som vilar sig efter att ha varit uppe vid tornet.

Kanske är det trollfötter?

Åk dit och avgör själv vems fötter det är, om hen fortfarande ligger kvar.

Det  är många ungefärliga fakta i texten men det får duga.

Jag rekommenderar att du gör ett eget besök där.

Perfekt plats för medhavd fika.