torsdag 25 april 2019

Rennstadsnipa, 250 m ö h, Kils kommun


Vid denna tavla parkerade vi bilen.
Rakt fram i bilden finns Rennstadsnipan, dit ska vi, jag och Kerstin.


Tittar ni noga i bilden så ser ni ett troll.




Grönt, skönt, mossigt och stenigt. 
Solens strålar når ner till den mossbeklädda marken.

En liten vilopaus passade perfekt på denna stubbe.
Ni ser ju så glad min vandringskamrat är. Nu trivs hon som fisken i vattnet eller som "Kerstin i skogen".

 Å där är då äntligen tornet. Varenda steg vi gått är värt att nå hit. En jättefin plats att njuta av.
Slingan att vandra är dryga 4 km. Kan upplevas lite tröttsamt för att det är uppför men det är inte svårt i övrigt att vandra här då det är en trevlig slinga att följa.

År 2003 byggde Högboda Byalag detta fina 12 m höga torn.

Vindskyddet var stort och rejält och det fanns inget klotter på det.

Då har vi oss tagit upp  till toppen, 12 m ovan mark.
Kerstin kikar hit och hon kikar dit.

Tyvärr så är det ganska disigt så bilderna blir inte så klara. Men ni kan ju åka dit själva och uppleva.


Rennstadsnipan ligger ungefär 250 m ö h.


 En grästuva lyses upp av solens eftermiddagsstrålar.

 Högsta kustlinjen vid senaste istiden, den lilla röda pricken mitt i bilden. Toppen på snipan var en ö i havet "Storvänern". Allt blått är/var givetvis vatten.

Det är så trevligt att se sig omkring. 
Inte behöver man åka så långt hemifrån för att uppleva heller.

/ Mona



Runkeepern var påslagen


onsdag 24 april 2019

Bland tomtar och troll i Kilsravinerna

Då har jag äntligen stillat min nyfikenhet på en plats jag ofta har passerat, Kilsravinerna.
När man åker 61:an till Karlstad så passerar man skylten som visar en väg för att ta sig dit och jag har alltid undrat. Nu vet jag. Jag vet också att här finns jättefin natur, djupa raviner, en sakta rinnande bäck samt tomtar och troll. Dä ni!
En vandring när sommarvärme ger sig till känna fast det bara är 23 april.

Efter att ha ätit av en jättegod lunchbuffé på Kils hotell parkerade jag och Kerstin våra bilar vid idrottsanläggningen och vår vandring började.

Som ni ser kan man välja en led som går ända till Skutberget vid Vänern i Karlstad.

Vitsipporna blommar i naturreservatet.

Det är bra skyltat och markerat. Det finns också många bra informationsskyltar som berättar om naturen vi befinner oss i.

Betyder rostfärgat vatten att det är mycket järn i det?
 
Strutbräken står ståndaktigt kvar sedan förra året.

 Så mysigt med dessa mossiga gamla skogar med sin gröna färger.
Riktig tomtar och trollskog, vilket jag har bildbevis för.

Ett underbart vilande tomtepar som njuter vid trädets mossig fot/rot.
Nu pratar vi småtomtar.

Kerstin smyger också fram till det sovande tomteparet för att ta en bild av dem. Här ser ni att det verkligen handlar om småtomtar då Kerstin måste huka sig rejält för att komma dem nära.

Vid en annan trädrot ser vi två små små troll som leker glatt. Lite förstenade är de just i detta ögonblick då solen lyser på dem.

Den här stackaren fick så bråttom när han fick se oss så han snubblade i mossan och stod rejält på huvudet. Tur att mossan är mjuk för han slog sig inte utan kunde lätt sprattla sig loss och kila vidare, långt bort från oss nyfikna människor som störde hans dag.

Mer fanns att uppleva och upptäcka men det får du själv åka dit och göra.

Stubbar fulla av liv fanns det gott om.
 

Undrar vad det är för fågel som har tappat denna vackra fjäder. En skata kanske?

En humla som arbetar med sitt.

En del av vandringsleden heter Kolthoffs stig. Det är en egen liten slinga längst bort.

Naturen tar tillbaka det döda och ger nytt liv.

Den här lilla krabaten, groda eller padda vilket jag och Kerstin hade olika uppfattning om, lät sig väl fotograferas. En riktig linslus.
 
Har ni också känt er nyfikna på skylten om raviner vid 61an i Kil så rekommenderar jag ett stopp och en promenad. Det går att parkera på parkeringsplats vid vägkanten också.
 
Runkeepern var påslagen. Som ni ser så har vi inte precis jäktat oss fram i leden. Leden är hyfsad lätt att gå men det finns lite mer eller mindre krävande partier när man ska upp och ner i ravinen. Stadiga skor är att rekommendera då du ska förflytta dig ganska brant ibland och det är ju alltid skönt med ordentliga skor. 

Tack Kerstin för sällskapet!
Dätta va jämt gôrtrivvle!

/ Mona







 
 
 





måndag 22 april 2019

Jag förflyttar toapapper ...

... både hit och dit.
Varför i hela fridens dagar gör jag på "dette viset"? Några förflyttningar är ju helt onödiga och andra nödiga :-)

* Förflyttning 1. ( affär - garderob )
Jag bär eller kör hem toapappret från Konsum här i Åmotfors. Jag köper det sällan i någon annan affär. Jag har gjort ordning en hylla i en garderob där toapapper, hushållspapper tvättmedel etc ska placeras.
* Förflyttning 2 ( garderob - skåp )
Vi har ett litet skåp under tvättstället där jag ställer in ca 10 rullar dvs tills det är fullt.
När jag var i en affär för ett tar sedan såg jag en pappershållare som jag ansåg mig inte klara mig utan. Perfekt att ha toarullar på.
* Förflyttning 3 (skåp - hållare på golvet )
Från skåpet flyttas 3 rullar till hållaren som står på golvet.
* Flyttning 4 ( hållare på golvet - hållare på väggen )
Från pappershållaren till toarullenhängaren på väggen någon dm ovanför.
* Flyttning 5( hållare på väggen - ändalykten )
Nu används pappret för det ändamål som är tänkt.
* Flyttning 6 ( ändalykten - kommen )
Pappret följer med spolvattnet ut  kommen.
* Den sjunde och sista flyttning, vilket inte jag har hand om.
Bajsbilen Pompido hämtar pappret en gång/år.

Vilket konstigt inlägg i bloggen, kan tyckas. Helt ointressant kanske, men det har fått mig att tänka till om mitt beteende då det gäller hanteringen av familjens toapapper. Är detta en normalbeteende? Vad är normalt? Ja det får bli ett annat inlägg om detta.

/ Mona

Strandpromenad i Kongsvinger

Kongsvinger Norge, ca 5 mil från mitt hem på Skog i Åmotfors.
Genom Kongsvinger rinner Glomma och över älven finns en och annan bro.

Kongsvinger som från börja hette Vinger vilket betyder älvkrök.

Det bor är ca 11 500 invånare i centralorten Kongsvinger. 
Just idag är det troligtvis något färre av dem hemma. Det är Långfredag och många är på Charlottenberg shoppingcenter som håller öppet hela påsken. Anledningen till att jag tror detta är att jag mötte en ström med bilar som körde mot Sverige när jag själv körde in mot Norge. Många andra av byns invånare är kanske i fjällen "på hytta" för att fira påsk.





Rester av historien

Vi är några fler som njuter av strandpromenaden.

Ruiner efter en kvarn

Strandpromenaden


Finns inga gränser för fantasi.

Glomma är 600 km lång. 
Börjar ungefär i höjd med svenska Sylarna och rinner ut i Skagerack vid Fredrikstad,

Gjemselund bro över Glomma


En synvilla i bilden då det gäller höjd och storlek på tornen vid Gjemslund bro.
På höjden långt bak i bilden finns fästningen. 

Jag gillar dessa knoppar som ståtligt står på rad över bron.


Min färd fortsätter denna Långfredag längs med Glomma upp mot Elverum.
Där uppe på höjden ligger Kongsvinger fästning. En försvarsanläggning från 1680-talet som skulle hindra fienden från öster att komma in i landet. Det var danskarna som anlade fästningen.

Som sagt, nu reser jag mot Eleverum
/ Mona