Buster, Silver och Hilda



Jag heter Buster och jag bor hos familjen Lars Göran Rauseus i Åmotfors. Idag blir jag passad av min " mänskliga moster " eftersom husse och matte besöker min " mänskliga storebror ". Skönt att vistas i skogen en sån här vacker vinterdag.



Det är jag som är Silver. Jag är den yngste av oss två svenska vita älghundar, jag är  familjens alldeles underbara " svarta får ". Men de säger att även jag är otroligt charmig, precis som min lugne bror. Jag måste upplevas, säger någon. Jag håller med brorsan, det är härligt att vara i skogen. Ni ska bara veta vad det luktar gott överallt.



" Moster " tycker att jag är så ståtlig och grann, en fröjd för ögat ;-)



- Hörru brosan, ser du någon älg?
- Nej, tyvärr.



" Moster " säger att jag är svår att fotografera, men hon har nöjd med detta fotografi av mig. Jag är också vacker, synd att halsbandet har färgat av sig.








Jag heter Hilda och är helt underbar. Jag bor i Lima, Dalarna, hos husse Daniel och matte Sofie. Mycket trevlig människor måste jag säga. Jag har en brorsa hemma och det är Findus. Findus är en katt men han får duga ändå, han är ett gott sällskap när husse och matte jobbar. Jag är kusin med Buster och Silver. Silver är den som jag busar allra mest med när vi träffas, jättekul.



Jag hoppas att bilderna gör dessa tre härlig hundar rättvisa.

/ Mona

- Känner du, brorsan? Luktar det inte lite extra gott nu?
- Jo, jag tycker också att jag kan vädra något intressant.
- Kan du se något vi kan jaga?
- Nej, inte en älg så långt ögat når.