På Östtomta bodde pappas farfar ( John/Jonny Oscar Guttke ) och farmor ( Stina Persson/Persdotter ).
När de inte orkade med jordbruket längre bytte de boende med min farfar ( Gustav Guttke ) och min farmor ( Märta Guttke f Edlund ). Då flyttade "gammel- folket" till Nyhem och min farmor och farfar med sina barn upp till Östtomta.
Ett fallfärdigt Östtomta. Tre rum och kök samt en liten pigkammare innanför köket.
John och Stina, " gammelfolket ", på Östtomta.
Jag tror de båda dog år 1955, så kortet är kanske taget på 40-talet.
Farstudörren står öppen och hälsar liksom välkommen än idag. Men jag rekommenderar ingen att gå in då man inte vet vad som kan rasa eller braka.
Här i köksregionerna kan jag tänka mig farmor stå och laga mat till hela sin stora familj ( 12 barn sammanlagt ) även om inte alla flyttade med/fanns med i flytten till Östtomta.
Härliga goa farmor som alltid hade en glad och go glimt i ögat som jag kommer ihåg henne. Men hon måste haft ett slitsamt liv.
Mycket av väggar, tak etc är nerrivet/har rasat men en lite tapetbit ha jag lyckats fånga på bild. Känns väl lite modern även nutid.
Inte vet jag om detta fiolfodral hör till familjen men det var en liten detalj som fanns där i vardagsrummet, tisdag 10 april 2012.
Alla kort är tagna utifrån genom fönstren.
Jordbruk bedrevs naturligtvis på Östtomta.
På 70-talet när jag var ung så hade farfar och pappa får som höll efter i vegetationen. Mitt största minne av det var när det fanns lammungar och att farfar och pappa ofta fick telefonsamtal om fårskalliga rymlingar. Får är inte lätt att stänga inne.
En yttepytte liten glimt av min historia.
/ Mona
Tack för de fina bilderna. Ofta ett vemod, som stilla griper tag i en. När man ser ett förfallet hus eller spår av en förgången tid. Ett resultat av människors slit och önskan om något bättre.
SvaraRadera