Tiveden Trollkyrkorundan 30 juni

Trollkyrkorunda i nationalparken är ca 6 km.

Vi använde 4 timmar runt men då hade vi flera upplevelse- och vilopauser i den all sköna naturen, framför allt uppe på de mjuka, runda berghällarn.

Det var mycket upp, upp och sedan ne, ner i dalgången, sen upp, upp ...

Sju uppgångar sammanlagt med naturliga trappor av bl a sten och rötter. Visst var det lite jobbigt men det var att ta det lugnt. För bättre tränade personer är det troligtvis inte alls jobbigt. Men tro nu inte att det är alltför besvärligt, de flesta med friska ben tar sig runt. Och jag rekommenderar er att åka dit och njuta naturen.

På gång...

Det är inlandsisen som har format det bergiga landskapet. Bergen har många mjuka, härliga, runda former. Stora klippblock och stenbumlingar ligger huller om buller både här och där, då inlandsisen just släppt dem här och där. 

Häftigt vad "lite is" kan göra.

Vår vandring börjar med hjälp av naturens naturliga rottrappor

Hinner inte långt förrän ett troll tittar fram bakom en trädstam.

Detta kommer att bli en mycket trevlig vandring, det är jag alldeles säker på.

 

Oxaberget

Sjön Trehörningen

Mellan här och sjön ligger turistcentralen där vi har parkerat bilen och ätit medhavd lunch.

 

Vi följer hela tiden orange markering. Man ska inte slita på naturen i onödan, inte slita ner mossar och lavar.

 

 Använder troll napp eller är det ett människobarn som har tappat?

 

Svårt att visa hur högt berget är, för det är högre än det ser ut.

Med lite vild fantasi som både jag och Kerstin har så tyckte vi båda att detta berg ser ut som munnen på en jättestor stenkrokodil.

 Liten Kerstin, stort "trollberg". 

Det är sprickor där uppe. Här hjälper ingen hjälm om det skulle råka ramla ner en bit av berget, det var vad vårt samtal handlade om just här.

 

 Mjuka släta former.

 Lilla Trollkyrkan ligger där uppe på berget.

Lite klättra på rötter och bergssluttningar men helt ok även om man är höjdrädd.

 

 Lyckades även slumra till en liten stund när vi låg och tittade upp på blå himmel, vita moln och flygplan.

 Så grön,mjuk och skön denna mosse ser ut vara.

 Linnea som luktar så gott.

 Jag är ganska säker på att detta är Trollkyrkosjön (om jag har fel så är det Metesjön).

 

 Det var lätt att ta sig fram över myrmarker.

Spängerna var många och iordningställda med nät så de inte skulle bli halkiga.

 

En rolig böjning på spång, tycker jag. Var tveksam till sanningshalten men har kollat mer SAOL, det kan böjas spänger också.

En lite "porrig" bild.

 Detta par jobbar på att de ska bli fler. En hänger "rätt" och en hänger upp och ner.

Vägrade bli fotograferad med vingarna utslagna, ville absolut vara kamouflerad.

Vi var flitiga med att använda kamerorna.

 

Skriver av från informationsbroschyren:

 

"Tystnaden

Du har nu gått hela Trollkyrkorundan 6 km. Under vandringen har du inte sett spår av några maskiner, inte sett stubbar av någon sentida avverkning eller någon annan påverkan av människan, utom vad som är nödvändigt för framkomsten på stigen. Har du haft lite tur har ni inte heller hört någon bil, traktor eller andra sådana oljud, bortsett från flygplanen. Du har besökt länets tystaste områden och förhoppningsvis haft glädje av den stillheten."

 

Håller med på allt. 

Det har varit en fantastisk promenad. Utsikterna bestod till stora delar av mycket skog och dess trädtoppar och en skymt av Vättern uppifrån Lilla Trollkyrkan.

 

Nästa inlägg kommer att handla om Stenkällerundan

 

/ Mona