När hemvägen från Charlottenberg var 9 mil lång

Normalt kör jag en sträcka på ca 1,5 mil för att ta mig hem från Charlottenberg men så var alltså inte fallet idag.

Jag gillar att se mig omkring och då gärna i sällskap av kameran och något att äta.

Solen skiner och det är en strålande eftermiddag.

Halva dagen har jag jobbat med mina fackliga uppdrag tillsammans med resten av styrelsen i Lärarförbundet.

Men nu är arbetsdagen slut.

Jag köper med mig en supergod sallad från Delicato i Charlottenberg.

Plockar fram mina svenska och norska närområdeskartor som jag har inhandlat just pga av sådana här tillfällen.   

Bilens avgasrör är trasigt så det låter ganska mycket när jag kör omkring så något smygande blir det inte tal om. 

Mot vackra Lersjön

 Sundet i Lersjön mellan två Lersjöar

Nu styr jag in i Norge

Jag tror mig vet vägen ganska bra och litar till mitt lokalsinne, vilket leder till ett extra varv runt en by. 

Lita till mitt lokalsinne, att jag aldrig lär mig.

Jag har ju inget eget lokalsinne.

Men jag är en hyfsat duktig kartläsare.

 Men till slut hittar jag rätt väg igen. Så från Skotterud styr jag min bullrande Volvo mot Vestmarka. Där tänker jag äta min inhandlade sallad för jag vet att där finns en fin rastplats precis vid vattnet.

Vestmarka så fint. Så vackert så jag missar att köra in i byn. Efter x antal kilometer så förstår jag att jag är på väg mot Örje. Visst, jag kommer hem den vägen också men det är ju inte min mening. Vänder min bullrande Volvo och styr in den på rätt väg IGEN.

Till min stora besvikelse är min tänkta rastplats i Vestmarka redan upptagen av ett helg gäng människor.

Men det gör inget, jag har ett "ess i rockärmen".

På andra sidan gränsen och då i Sverige ligger vackra Skillingmark.

Där ska jag äta min sallad.

Åter tillbaka i Sverige, ett Sverige klätt i vitsippor.

Bron i Hångstad.

Här stannade jag av flera anledningar bla för att kolla om avgasröret finns kvar för nu "racklar" det från undersidan också. 

Jo, det finns kvar och det släpar inte i marken.

Men det låter som sagt om bilen.

Väl vid min tänkta rastplats i Skillingmark, visar det sig att den redan är ockuperad av en badande barnfamilj.

Jag åker vidare på småvägar. 

Nästa " ess i rockärmen " för en trevlig plats att äta salladen på är Flogned och badplatsen vid Ränken.

Äntligen
Här ska jag njuta min sallad.

5 km hemifrån och nu är jag så hungrig.
En fantastisk plats vid Ränken och jag befinner mig vid badplatsen i Flogned. 
För ganska många år sedan vill jag kanske komma ihåg att här gick jag simskolan. 

Nu njuter jag sallad, naturen och fantastiska Ränken.

Den enda badaren denna kväll är en sädesärla

 Ånnebolnäset

 Jag har absolut ingen lust att bada.

 Där borta i skogen åkte jag skolbussen för att ta mig till skolan i Skällarbyn när jag gick första klass, vägen över Sandsgården. Slutet av 90- talet och början av 2000-talet så jobbade jag i min barndomsskola.

Mätt å go 
9 mil 
3 timmars resa
Så är jag åter på Skog.
Jag har haft en trevlig stund längs norska och svenska småvägar en strålande vårdag.

Bilen som låter ganska mycket får stå och vila fram till onsdag då jag och sonen åker till Konsum.
-Mamma, det finns inget avgasrör.
- Jo, för jag stannade och kollade detta i Skillingmark.
- Nej, det fattas ca en meter här bak.

Jo, med största sannolikhet ligger den metern någonstans längs den väg jag färdades på måndagen.
Inte konstigt att bilen lät.

Allt för nu.
/ Mona