Baltic Queen ligger vid kaj i Värtahamnen.
Snart lägger vi ut och "skutan" ska köra oss österut.
Detta ska bli en spännande och trevlig resa till Estlands huvudstad Tallinn.
Snart lägger vi ut och "skutan" ska köra oss österut.
Detta ska bli en spännande och trevlig resa till Estlands huvudstad Tallinn.
Jag var så tacksam för att korridorerna hade olika färg på mattorna vilket underlättade betydligt så jag kunde hitta till rätt hytt. På ditresan bodde vi vid röd matta och hemresans matta var grön.
Julen närmar sig och det uppmärksammades på båten med denna gran som varken barrar eller ger allergiska reaktioner. Men om någon skulle råka välta den så blir det troligtvis ett himla skramlande oväsen.
Vi närmar oss Tallinn och morgonen gryr där borta i öster.
Vi följer solens upplysta väg in mot fastlandet.
Snart ska vi få uppleva Tallinn.
Tallinn som silhuett
Finns ingen stad som jag har besökt som inte har ståtat med lyftkranar, Tallinn inget undantag.
Höga hotellbyggnader
Efter två hotellnätter åker vi samma båt västerut.
Bilder från Tallinn kommer att finnas i ett annat inlägg.
Efter två hotellnätter åker vi samma båt västerut.
Bilder från Tallinn kommer att finnas i ett annat inlägg.
Hemresans sista sträcka i Stockholms skärgård blir en dimmig historia,
men till en början kan vi njuta solens strålar.
En härligt vacker himmel bjuds denna onsdagsmorgon, lite lätt dimma ovan vattenytan och stilla vatten.
Bilfärja som kör mellan skärgårdsöar
Solen strålar
Dimman börjar tätna
Nu är den tjocka mjölkvita dimman ett faktum.
Det står dessutom att läsa om detta i Aftonbladet i samma stund.
Man ser inget framåt ...
... man ser inget bakåt.
En och annan mistlur ljuder i dimman.
Jag tror att det kommer att uppstå gluggar i dimman så jag står kvar på däck för att ev kunna fånga några fler skärgårdsbilder med min kamera.
Tålamod, en fotografs bästa vän, sägs det.
Jag är ju bara en hobbyfotograf men även en sådan behöver tålamod.
Så jag står frysande kvar ...
... och den som väntar ...
Här finns en glugg där båten har åkt genom dimman.
men till en början kan vi njuta solens strålar.
Nu är den tjocka mjölkvita dimman ett faktum.
Det står dessutom att läsa om detta i Aftonbladet i samma stund.
En och annan mistlur ljuder i dimman.
Jag tror att det kommer att uppstå gluggar i dimman så jag står kvar på däck för att ev kunna fånga några fler skärgårdsbilder med min kamera.
Tålamod, en fotografs bästa vän, sägs det.
Jag är ju bara en hobbyfotograf men även en sådan behöver tålamod.
Så jag står frysande kvar ...
... och den som väntar ...
När vi la till vid kajen i Värtahamnen så hade dimman lättat.
/ Mona
/ Mona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar