Gruvrundan i Gräsmark ( Fredros ) 190617

Jag och Kerstin har valt att gå Gruvrundan som mäter 10 km, en perfekt sträcka en fin sommardag som denna.

Informationen har jag hämtat från skyltarna som finns längs leden. Lederna hör till västra Värmlands finnbygder. För att ta sig till Gruvleden så åkte vi in en väg som finns mitt mellan Fredros och Gräsmark. Vägen var skyltad Mangen, Tiskartjärn och en liten blå skylt med Gruvrundan (Gruvleden). Jag och Kerstin har valt att parkera bilarna vid pilen och gå Gruvrundan medsols. Som ni ser på kartan så klarade vi då av de värsta branta höjdskillnaderna i början av vår vandring genom att gå upp- och nedför Asphöjden.

Under vår trevliga vandring passerade vi kuperade skogslandskap, hyggen, betesmarker, "vattenhålor", vi såg en och annan glittrande sjö nära men mest på längre håll. Vattenhålorna kunde vara från provbrytningar, små gruvhål eller bara små naturliga pölar i skogen.

I urberget visade det sig alltså att det fanns kopparmalm, vilket då ledde till att brytningar av berget gjordes vilket ledde till att detta blev ett gruvområde och det redan på 1500-talet.  Jag kan nog inte riktigt förstå hur de slet med de allra enklaste redskapen innan industrialismen tog fart och bättre metoder för gruvbrytningar gjorde arbetet enklare och effektivare.

 Lätt att finna rätta vägen, pilar pekar för att visa dig rätt led och sen är det bara att följa de orange prickarna.

Asphöjdsgruvan

Ormbunke som speglar sig i ett vattenfyllt gruv- eller provbrytningshål.

Är det ett fågelbo? Nä! Men det var spännande att titta ner i kokaren, det kund ha varit ett litet bo där.

Storgruvan inmutades 1855. Brytningen blev inte långvarig. Redan vid sekelskiftat 1900 var gruvområdet nedlagt.

 Gruvan finns där under grönskan.

Min fantasi säger en tidsmaskin och det är det ju på sätt och vis även om det inte är på just det viset min fantasi säger.

 Undrar om stockarna är för att hålla berget på plats?

Högar med "skräpstenar" utanför Storgruvan.

Man blir hungrig av att vandra och vara ute i naturen. Matsäck smakar ju helt underbart ute i det fria.

När jag kom hem upptäckte jag att jag hade haft byxorna bakfram, var nog trött i morse när jag skulle iväg.

Jag äter med god aptit. Här har vi gått ca 3 km på tiden 1,5 tim. Bäst att fylla på med energi, vem vet vad som väntar, det gäller att vara pigg i huvud och ben.

Utsikten från vår första matpaus.

Härliga gröna färger lyser upp platser i skogen.

 Vår vanligaste orkidé " Jungfru Maria Nycklar ".

En vändplan mitt i skogen där fordon kan köra runt denna lilla ö av granar.

Dags för vilopaus ...

... på ett hygge utan skugga. Jag blev så glad när jag kom på att jag hade ett paraply med mig. Jag ska alltid ha ett paraply med mig i fortsättningen oavsett väder. Här och då bestämde jag mig för att ett paraply kommer att vara en favoritsak för mig. Jag har även rivjärn och häftmassa som favoritsaker pga av bra användningsområden men det hör ju inte hit.

Innan vi kom fram till Källargruvan passerade vi Kattgruvan. Varför detta namn? Hoppas att jag har fel i mina tankar om hur namnet har kommit till för det är ingen trevlig gissning.

Källargruvan, här åt vi det sista av vår medhavda matsäck. Det är sjön Mången som syns där ner bakom träden.

Koppar kommer från det latinska namnet cuprum som betyder "metallen från Cypern".

Är det ärg som syns och ger den blågröna färgen? Jo, det tror jag.  Naturlig ärg bildas när metall, i det här fallet då koppar, angrips av syre, koldioxid och luft.

Vid Karlsviken syns industrilämningarna mycket tydligt. Här fanns, när gruvdriften var igång, en utskeppningshamn för koppartackor.

Vid sjön Mångens södra ände.

Kerstin har funnit sig ytterligare en plats att vila på.


Det finns en liten kanal

Hit vill Kerstin tillbaka, säger hon.


Det sista som möter oss på vår vandring är rester från en linbana.

Jag rekommenderar att ni besöker området. Ska ni vandra så behöver ni ett par stadiga skor på fötterna då det är lite krävande i vissa upp- och nedför partier. Det är inte värre utan att de flesta kan klara det om man inte har någon sorts svårighet att röra sig. Ni kan välja längre eller kortare sträckor. Det går, enligt kartan, att nå vissa gruvområden med bil också. Det finns fler leder i området.

Vi tog som vanligt riktigt mycket god tid på oss. Vi lämnade bilarna ca 9.30 och var tillbaka ca kl 17.00. Lite onödigt mycket tid kanske många tycker då leden bara är 10 km, men det tycker inte jag och Kerstin :-)

Bilarna vid röd och grön markering. Vila och matpaus vid grå markeringar då jag även har pausat klockan.

Jag tycker att det har varit en mycket trevlig tur och en perfekt start på semestern.
Tack Kerstin för sällskapet, som vanligt har vi trevligt på våra träffar :-)

/ Mona