Etapp 19, Ekenäs till vårt slutmål Lurö, 22 juli 2020

Nu du Kerstin blir det vår sista dag att vandra tillsammans längs västra Värmlands pilgrimsled. Det blir konstigt när vi är färdiga med detta fantastiska vandringsprojekt som du bjöd in mig till i vintras. Vi startade på sportlovet, tror det var 26 februari och nu 22 juli ska vi då avsluta. 

Tänk så trevligt vi har haft det. 

Tänk så mycket vackert vi sett, och det i mycket sakta mak, av värmländsk natur och kulturlandskap: 

barrskog, lövskog, kalhyggen, 

sjöar, älvar. byar, 

en folkpark, en stad

åkrar, ängar, ko-, häst- och fårhagar,

en och annan hund har skällt ut oss,

småbåtshamnar, gästhamnar

asfalterade vägar ( som tur är inte så många och långa ), 

nedlagd järnväg, 

grusvägar med och utan grässträngar i mitten, 

mindre skogsvägar, någon liten stig,

små charmiga vattenfall,

utsikt från naturens höjder och ett kyrktorn,

kyrkor inne och ute, 

hembygds- och bygdegårdar,

naturreservat, badplatser,

gulliga små röda torp, herrgårdar så fina, 

likaså vackra ladugårdar med mycket charm,

inte mycket vilda djur har kommit i vår väg,

men några t ex rådjur, fjärilar, sniglar, aspar

och mycket mera.

De människor vi mött har visat sina allra trevligaste sidor.

Å tänk så mycket positiv respons vi har fått via facebook-gruppen " Värmland i bilder". 

Fler har uttryckt att vi har inspirerat dom. 

Vädret har vi "styrt" som vi önskat och har därför som allra oftast gått i solsken

med några få undantag. En rejäl regnskur i Eskilsäter, en skur som innehöll allt regn som vi undvikit under hela vår vandring.Vi fick allt på en och samma gång.

Å så blev vi kontaktade av Kristina Gren från Arvika Nyheter som gjorde en intervju med oss. Då blev vi lite smått kändisar någon dag vilket inte ingick i vår planering men det var ju jättetrevligt. Det blev ett fint reportage.

På  Långfredagens var vi klädda som påskkärringar. Vid Torgeirs källa blev vi fotograferade av ryttare som kom ridandes. Hon tyckte vi var så gulliga där vi satt. 

Enda "smolket i bägaren" är väl all bilkörning, för att kunna genomföra detta på vårt vis, som inte varit det bästa för miljön. 

Vårt motto som vi ofta har uttalat, flera gånger vid varje vandringsetapp.

"Vi har't att bra. Vi har att tur som har möjlighet att göra detta. Tänk om alla finge hat så bra som vi har't." 

Först äter vi vår frukost på Århus utkiksplats bredvid sydspetsen på Ekenäs innan vi åker ut till Lurö.

Kinnekulle längst bort

Kerstin njuter frukost och utsikt.

Båtarna i farleden lämnar Ekenäs gästhamn för en dag ute på Vänern.

Vi hinner ut på sydspetsen också innan båten går.

Jag går först och ni följer mig så ska jag visa vägen till Vänern.

Vi passerar många öar, kobbar och skär  innan vi når Lurö. Båtresan dit tar ca 1 timme. Om du ska åka ut till Lurö så kom ihåg att ringa och boka plats.

Aspholmens rikstelefon, det var innan mobiltelefonens tid.

Nu närmar vi oss Lurö. Huset är ett vandrarhem.

När vi körde in här så luktade det underbart gott då det lagades middag på någon av båtarna. Jag blev lite hungrig när det luktade så gott av mat. Men först en promenad på 3 km sedan en godare middag på Luröbryggans restaurang. Jag vet vad som väntar då jag åt där förra sommaren också.

Vi blir avsläppta vid Stenkaka. Kerstin tejpar sina tår innan vi börjar våra sista kilometrar.

För den nödige vid Stenkaka finns möjlighet att lätta på trycket i denna dassfyr.

Vi gick över några spänger. 

En riktig överlevare.

Naturens egen konst.

Grönt och murrigt. Det finns olika typer av trevliga stigar att vandra, passar både ung och gammal. 

Där, där är vår sista postlåda med pilgrimsstämpel. Bredvid här sitter en äldre herre som visar sig var vår förra biskop Bengt Wadensjö. Det står klosterruin på skylten, Bengt säger att det är en kyrkoruin, då säger jag klosterkyrka. Tydligen tvistar "de lärde" om vilket det är. Bengt har varit med på utgrävningarna berättar han. 

Där satt den, sista stämpeln. Nu behöver vi bara ta oss till Trondheim 😂. Kommer man till Nidarosdomen i Trondheim och kan visa att man har stämplar och har gått, cyklat eller ridit 10 mil så får man ett pilgrimsdiplom. Ja, det kanske är ett framtida mål, jag kan ju åka bil till dit också, det är ju trots allt dryga 50 mil dit och mycket uppförsbacke ( t ex Dovrefjäll ).

Lite vemod och lite tomhet infinner sig men samtidigt glädje över att ha vandrat denna trevlig led i sakta trivsamt mak nu när vi är i mål.

Vi får hjälp av en kvinna att ta en bild av oss efter  "målgången".

Jag tror det var till vår andra vandringsetapp som jag köpte varsin öl "Pil&Grim" till mig och Kerstin. Kerstin sparade sin, ända till idag. Kan ju inte påstå att hon är hård på spriten. Vilken tur för då kunde vi ju fira med att dricka upp den precis här där man kan känna pilgrimernas historiska vingslag, passade jättebra och den smakade underbart. Ölen är förresten tillverkad i Branäs som ligger i norra Värmland.

Korset visar var kyrkan eller klostret har stått. Det finns även stenar på kullen som är rester sedan byggnaden stod här.

En fantastisk ek som pryder kyrko- eller klosterkullen.

Väntar på båten.

Efter en god middag bestående av smörstekt gösfilé, med kantarellsås samt hallonpaj till dessert så lämnar vi denna fantastiska fina ö. För rättvisans skull ska jag tala om att det finns en restaurang uppe vid Stenkaka också.

Hej då Lurö. Tack för denna gång.

Mörka orosmoln men vi klarar oss undan regn och annat oväder. Lurö ska ju vara en ganska solsäker ö och det stämde i alla fall idag.

Fyrwn på Lurös södra udde. Vi hann inte gå dit då vi prioriterade maten. Men vi fick ju se fyren från båten.

Containerfartyg som jag gissar ska ut i vida världen via Göta Älv och Göteborg.

En himla massa fåglar i en lång rad men det är inte lätt att se i denna bild 😉. Varför då visa denna bild kan jag fråga mig? Men jag kan berätta att raden med fåglar börjar vid bildens ena kortsida och går till den andra, så de är många. 

Kerstin lapar sol och njuter livet. 

Men jag vet att hon saknar att dansa då alla danser är inställda pga pandemi.

I farleden in till Ekenäs.

Det gäller att stå stadigt på sjön.

Efter 20 mils vandring enligt pilgrimskartan och 1 timme båttur och vi är klara.

Tusen tack Kerstin för ditt trevliga vandringssällskap och alltid goda och glada humör. Tänk så mycket vi har samtalat, reflekterat och haft funderingar om. 

Tack till alla som på något vis har varit delaktiga i vårt vandringsprojekt. Det har varit så trevligt och roligt.

/ Mona