Halloween 2015
31 oktober 2015
Trick or treat
Bus eller godis
--------------------
Fakta hämtad från Wikipedia:
från engelskans Hallow, "helgon", och e'en - kortform av evening, "afton"
Firandet kommer från Irland via USA och till Sverige i andra hälften av 1990-talet.
Pumpan tillhör gurkfamiljen.
Om den är grön och avlång kallas den squash.
----------------------
Vad händer år 2015 när Halloween firas?
Jo ...
Barnen knackar dörr.
Tigger godis.
Har du inte möjlighet eller vill du inte ge godis så är risken stor att du råkar ut för något bus.
Då jag var bortrest en stund på em så hade jag inte möjlighet att ge godis till några Halloween-gäster vilket resulterade i att det hade kastats kokta ägg på verandan.
------------------------
Fira "spektakel" 1927
"Morbror" Gunnar Edlund (pappas morbror ) beskriver Halloween på följande vis i sina dagboksanteckningar från 1927 - 1928.
"Morbror" Gunnar emigrerade till Amerika 1927.
Han befann sig i Saskatchewan som är en provins i Kananda, när han var med om "spektaklet" han berättar om.
Han skriver inte Halloween, men jag tolkar hans text och berättelse som en föregångare till dagens Halloween-firande.
Jag skriver här av hans dagboksanteckningar som är skrivna med allra finaste skrivstilen:
" Några dagar efter, 31 oktober, var det åter en dag som firades på ett egendomligt sätt. På kvällen samlades en del av ungdomen för att gå ut och göra spektakel för folk. Det är nämligen tillåtet att spela en massa spratt den kvällen. Vi samlades ute vid stora landsvägen där en massa bilar gick förbi. Och där byggde vi upp en barrikad av ris och stora stockar tvärs över vägen. När det var färdigt lade vi oss inne i ett tät busksnår för att avvakta verkningarna. Det dröjde inte länge förrän en bil kom i full fart och tvärstoppade framför rishögen. En man kom ut och började svära och leva rackare, och så började han plocka bort riset och stockarna. och där låg vi tätt vid sidan om honom och hade all möda i världen att hålla oss för skratt. Det var lustigt att vi tittade på honom hur han arbetade och svor och var arg. När han var färdig och hoppade upp i bilen och skulle köra igen, så gav vi alla upp ett gapskratt så att det ekade långa vägar. Då kom han väl ihåg vad det var för dag, så han körde utan att säga ett ord.
Därefter byggde vi upp barrikaden igen och lade oss att vänta på nästa bil då samma historia upprepade sig igen, och på det sättet hade vi många goda skratt. När vi blev nöjda på den sortens spratt gick vi runt på en del farmer och gömde verktyg och drog ut vagnar på åkrarna eller ut i skogen, och allt annat i den stilen.
På slutet gick tre av oss upp till skollärarens hus och knackade på. Vi var då utklädda så de inte kände igen oss. När vi kom in spelade vi luffare och tiggde mat för oss och femton av våra kamrater, som vi sa stod borta vid vägen och väntade, och ingen hade ätit på flera dagar. Skolläraren och hans fru tyckte då att det var mycket synd om oss, så de plockade fram en massa småbröd och sockerkaka och karameller och allt möjligt gott. Vi tackade och gick och var glada och belåtna över vårt vällyckad tricks. Därefter gick vi ner till Gillanders där rästen av gänget var och där hade vi kalas på den lyckade fångsten. Efter en glad och trevlig kväll skildes vi och gick var och en till sitt"
Tack till "morbror" Gunnar som lämnade en fantastisk välskriven dagbok efter sig. En dagbok där han bjuder oss på sin fantastiska historia sitt första år som emigrant i Amerika 1927-1928. Känner så stor tacksamhet för att jag få ta del av detta värdefulla historisk material. Ett material som inbjuder till många starka känslor.
Kan inte sluta fundera kring
- hur många " en massa bilar " var 1927?
- hur fort bilen körde som "kom i full fart"?
/ Mona
