Platser
Biltur
"Bilen Renault Clio blå
med utslitna däck,
tar oss den 28 från
Maspalomas väck"
I 8 timmar var vi ute på tur denna dag. Vi satt mycket tid i bilen som sakta rullade på mycket slingrande vägar och njöt av vyerna som landskapet bjöd. Det visade sig att vi endast kört 22 mil ...
"Bilen Renault Clio blå
med utslitna däck,
tar oss den 28 från
Maspalomas väck"
I 8 timmar var vi ute på tur denna dag. Vi satt mycket tid i bilen som sakta rullade på mycket slingrande vägar och njöt av vyerna som landskapet bjöd. Det visade sig att vi endast kört 22 mil ...
" Grottby"
Här bor människor i hus som är byggda inne bergen.
En mysig bysluttning.
Men inte avundsjuk på de boende som har turisterna precis vid ytterdörren.
En restaurang som inte var den bästa när det gällde det ätbara.
Enligt en bekant så är restaurangen en bit längre in längs vägen mycket bra. Där finns det tydligen mera "mys" att se också.
1949 m ö h
Små byar lite här och där bland berg och dalar.
Luften var kyligare här på toppen så en kopp varm choklad smakade jättegott.
Teneriffas högsta topp längst bort i bilden.
Vi såg ner till Las Palmas, Gran Canarias huvudstad.
Slingrande vindlande vägar som klättrar längs bergssluttningarna.
Det var fina asfalterade vägar som oftast hade stadiga vägräcken, något som gjorde höjdrädda Mona mycket gladare och tryggare.
Jag och Teneriffas högsta topp längst bort i bilden.
Militär radiostation på toppen.
Maspalomas öken
En öken som innehåller sand som har blåst hit från Sahara.
I denna stund när vi är i öknen så blåser det rejält uppe på sanddyner vilket verkligen visar att öknen är i ständig förändring. Häftigt, även om det resulterade med sand i både ögon, kameralinser etc
Faros fyr
Lediga, sol och sand.
Inte några vi känner, inte heller vet de om att de blir fotograferade.
Kunde helt enkelt inte låta bli att hoppa omkring i sanddynerna.
Marcus övergivna skor, helt säkert fyllda med sand ...
Min hand i den varma sköna sanden...
Jonas fot är på promenad ...
När vi for hem dem 30 december insåg, i alla fall jag och Jonas, att en vecka är alldeles för kort tid att vara här.
Men trots det så är "borta bra men hemma alltid bäst".
Vi landar i ett regnigt Göteborg kl 19.00, 30 december.
Kl 1 natten 31 december är vi så åter på Skog, skönt.
Bara ett litet "smolk i bägaren", pannan hade stannat så det var endast 5 grader varmt i stugan.
Vi myste till det hela med att elda i kaminen och koka glögg. Jonas bytte snabbt munstycke till panna. Snart var så varmt och gott i stugan, skönt!
/Mona
En öken som innehåller sand som har blåst hit från Sahara.
I denna stund när vi är i öknen så blåser det rejält uppe på sanddyner vilket verkligen visar att öknen är i ständig förändring. Häftigt, även om det resulterade med sand i både ögon, kameralinser etc
Faros fyr
Lediga, sol och sand.
Inte några vi känner, inte heller vet de om att de blir fotograferade.
Kunde helt enkelt inte låta bli att hoppa omkring i sanddynerna.
Marcus övergivna skor, helt säkert fyllda med sand ...
Min hand i den varma sköna sanden...
Jonas fot är på promenad ...
När vi for hem dem 30 december insåg, i alla fall jag och Jonas, att en vecka är alldeles för kort tid att vara här.
Men trots det så är "borta bra men hemma alltid bäst".
Vi landar i ett regnigt Göteborg kl 19.00, 30 december.
Kl 1 natten 31 december är vi så åter på Skog, skönt.
Bara ett litet "smolk i bägaren", pannan hade stannat så det var endast 5 grader varmt i stugan.
Vi myste till det hela med att elda i kaminen och koka glögg. Jonas bytte snabbt munstycke till panna. Snart var så varmt och gott i stugan, skönt!
/Mona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar