Min allra första arbetsplats

Jag slutade hemtekniska skolan i Åmotfors fredag 8 juni 1982.

Jag började mitt första allra första jobb måndag 11 juni 1982och det var här på Värdshuset i Åmotfors. Jag jobbade den sommaren, och jobbade extra senare.

Mina chefer var då Lisa och Per Bohlin. Vad mycket jag lärde mig av dessa två människor. Vad många smörgåstårtor jag fick vara med att göra. Lisas smörgåstårtor, så goda och "kända". Lisas bästa tips till mig som jag fortfarande använder är att alltid hälla (tjock)grädde på köttet, vips är såsen färdig (nästan ungefär så).

Mina första arbetskamrater förutom Per och Lisa var Laila, Inga, Anita och IngaMaj.

Vad mycket jag fick uppleva när jag jobbade här. Det finns så många roliga, intressanta, trevliga, spännande, konstiga, besvärliga etc människor att möta när man jobbar på hotell och restaurang. 

Framför allt under min studietid ( början av 90-talet ) jobbade jag till och från extra på Värdshuset, som senare bytte ägare (Marie Englund) och namn till Värdshuset Vita Älgen.

Jag har många roliga och trevliga minnen från min första arbetsplats.

Jag vill komma ihåg att min lön var 18,50 kr/timmen. 

Känslan av att sätta sig vid bordet som var placerat mitt på golvet i köket och se när Lisa räknade ut min första lön ( hade veckolön ) var underbar. Pengar direkt i näven varje måndag. Jag gick på Konsum och köpte mig ett par träskor för delar av första lönen. Lycka!

-Fröken, vill du vara snäll och beställa en automobil till mig. 

Jag skyndade in i köket till Lisa. Han vill att jag ska beställa en automobil.

Mona, du ska ringa en taxi. :-) Borde jag kanske ha kunnat räkna ut själv, men det gjorde jag inte.

Det var enda gången någon titulerade mig fröken ända tills den dag jag hade 258 000 kr i studieskulder och året var 1996, för då kallades jag fröken igen.

Samma herre tyckte inte om att pappersfemmorna ersattes med mynt. Därför, vid ett tillfälle, tyckte han att jag skulle få myntfemmorna som både han och hans herrbekanta vid samma bord hade i fickorna. Tack!

Tack till Lisa och Per som lärde mig så mycket, även Marie Englund vid senare tidpunkt i livet!

/ Mona