Etapp 11 Stömne till Häljebol 22 maj 2020

Här är vi, jag och Kerstin. Vi är redo för en dag på vandring.

Väg ut från Stömne. 

Stömne är en trevlig, liten och charmig småort i Arvika kommun. Har du vägen förbi så sväng in vid skylten och åk genom, alldeles strax är du ute på vägen igen. Men varför inte prova lite småvägar runt omkring också då kanske du t ex upplever charmiga Hammartjärnet också som ligger lite ovanför byn. Vi såg att det var skyltat till en fornborg men vi tog oss inte tid att gå dit idag. 

Kerstin går med bestämda steg ut ur Stömne.

Här var en gång skolan. Min dagmamma Mona som passade mig i min unga ungdom har sina rötter i dessa trakter och har berättat att hon har gått i denna skola. 

Vad käckt! Plantera i en kanot. 

De har rejäla träd i Stömne. 

Hus byggda till arbetarna som en gång i tiden jobbade vid järnbruket som fanns här.

Stömnes vackra herrgård inbäddad i grönska.

Kanske herrgårdens gäststuga, så söt.

Allén som leder ner till Stömneflagan (hänger ihop med Glafsfjorden)  

När järnbruket var i gång i slutet på 1800-talet så byggdes en hästjärnväg ner till sjön så det skulle bli lättare att transportera ner järnmalmen. Jag gissar att det var här järnvägen gick. 

16 ungar följde honan. Å de hade så bråttom när vi kom.

En rejäl "trädspindel"

Nu är vi på väg till naturreservatet i Stömne och gick upp vägen bakom Stömne gård, det är väl skyltat. På en liten "gräsig" väg på sidan om där vi gick satt denna lilla skönhet och tittade på oss. 

Stömne naturreservat

Trappan leder oss ner till naturreservatet.

Vi möttes av ett stort gäng med spjutbräken.

I naturreservatet finns en mängd med ekar. Vi mäter stammens omkrets på den allra största och det behövdes 4 "famnar" innan vi hade kommit runt. Detta stora träd stod kvar med bara stammen så det fanns inget lövverk.

Äppelblommor, så vackra.

Nu följer vi vägen över skogen och kalhyggen som gör att vi ser vattnet där nere.

 Halvön Horkudden i Stömneflagan ( Stömnesjön )

Hällsbäck

Här har vi hela långa kurvan i Hällsbäck framför oss, måste vara något av den längsta kurva som finns i Sverige. Känns som att det ska ta en evighet att gå den och vi traskar på. Vi sätter oss ner och vilar i busskuren som finns vid träden till vänster i bilden.

Tittar bakåt, den långa kurvan är avklarad och det var inte alls så drygt som jag upplevde när jag hade den framför mig. Däremot så är det inte roligt att gå längs en stor väg med mycket trafik. Det är skogs- och landsbygdsvägarna som är mysigast och trevligast. Då kan man både lyssna, lukta och känna lugnet i naturen, underbart.

Vi närmar oss  Häljebol, snart är dagens etappmål nått.

Precis innan Högsäter/Häljebol så vek vi av från väg 175 och fick vandra bredvid åkrar och små skogsdungar sista biten. Mysfaktorn var höjd igen. 

 Något hjulbent och överkroppslös.

 

En gång kunde man tanka bilen här.

Ett forna tingshus. Idag privatägt ev att det går att boka guidad visning men googla och kolla upp det för säkerhetsskull. Det ska finnas två celler bevarande i byggnaden sedan det var ett tingshus och rättegångar genomfördes här. 

Då var vi klara för idag.  Vi har då lämnat Arvika kommun och kommit in i Säffle kommun.

Tack för att du har tittat in i bloggen.

/ Mona

Etapp 1, 26 feb 2020 Högsäter, Hångstad. Klevane, Skillingmark

Då är vi på gång … gång 😉

Istappar, en inte helt vanlig syn denna vinter.

Högsäter

Å där, precis vid vägkanten stod det två stolar. Bara att sätta sig för att vila och njuta av sol och omgivning.

På Nordsjön låg det is.

Underbar slingrande väg längs med Nordsjön.

Vi ska till vägen där borta.

Kerstin hade koll på märkningen så att vi följde rätt väg.

En vacker gammal stenbro. Kerstin berättade att hennes pappa vaktade den här bron under andra världskriget. Här skulle inte fienden komma över.

Vägval och Kerstin drogs åt alla håll. Det slutade med att hon valde vägen rakt mot mig, mot Hångstad alltså.

Vart leder trappan?

Lite lätt på sné i Hångstad

Hångstad skola. En bekant till mig, som bor här i närheten, berättar att tredje våningen byggdes till för att få en gymnastiksal.

Klevane. 

Lite bakom mig ligger på en liten höjd finns en minnesskylt om att här har funnits en skola. Den skolan hade då en fantastisk utsikt över Asksjön.

Kerstin tog sig en vilostund för att lapa solens varma strålar även om det blåste lite småkyligt.

Klevane gamla kyrkplats. Här stämplade vi vår första pilgrimsstämpel.

Tankshinder rätt ut i Asksjön.

Rötter och stubbar kan vara så spännande och vackra.

Stutöga, en "vattenpöl" mitt i skogen.

Gårdstjärnet med Boda på andra sidan.

Då har vi alldeles strax nått vårt satta vandringsmål för dagen dvs vi är framme vid Skillingmarks kyrka. Björklången låg framför oss.

Lite blött åt fötterna, rötterna menar jag.

Där står Skillingmarks kyrkan så stolt, vacker och grann.
Här stämplar vi vårt pilgrimspass för andra gången.

Bråttom hade vi då inte när vi vandrade dagens dryga 10 km på 5 timmar och 45 minuter. Tid som har använts till vandring, rekreation, prat, återhämtning, fika, mera prat, fotografering, njuta livet, mera prat … bara trevligheter alltså.

Nu hade jag och Kerstin tänkt oss våfflor och kaffe vid hembygdsgården. Eftersom det var sportlovsvecka så trodde vi att de kanske kunde tänkas ha öppet. Men så var inte fallet och vår besvikelse över missade våfflor var stor. Vi var ju så hungriga. 

Vi satte oss i bilen och åkte tillbaka till gränsen där Kerstin hade sin bil parkerad. Sen rattade vi varsin bil till ...

... Koppoms pizzeria. Det smakade så gott med pizza.

Tack för idag Kerstin. Jag har haft en trevlig och solig vandringdag tillsammans med dig. 

/ Mona