söndag 22 maj 2016

När hemvägen från Charlottenberg var 9 mil lång

Normalt kör jag en sträcka på ca 1,5 mil för att ta mig hem från Charlottenberg men så var alltså inte fallet idag.
Jag gillar att se mig omkring och då gärna i sällskap av kameran och något att äta.

Solen skiner och det är en strålande eftermiddag.
Halva dagen har jag jobbat med mina fackliga uppdrag tillsammans med resten av styrelsen i Lärarförbundet.
Men nu är arbetsdagen slut.
Jag köper med mig en supergod sallad från Delicato i Charlottenberg.
Plockar fram mina svenska och norska närområdeskartor som jag har inhandlat just pga av sådana här tillfällen.   

Bilens avgasrör är trasigt så det låter ganska mycket när jag kör omkring så något smygande blir det inte tal om. 

Mot vackra Lersjön

 Sundet i Lersjön mellan två Lersjöar


Nu styr jag in i Norge
Jag tror mig vet vägen ganska bra och litar till mitt lokalsinne, vilket leder till ett extra varv runt en by. 
Lita till mitt lokalsinne, att jag aldrig lär mig.
Jag har ju inget eget lokalsinne.
Men jag är en hyfsat duktig kartläsare.
 Men till slut hittar jag rätt väg igen. Så från Skotterud styr jag min bullrande Volvo mot Vestmarka. Där tänker jag äta min inhandlade sallad för jag vet att där finns en fin rastplats precis vid vattnet.

Vestmarka så fint. Så vackert så jag missar att köra in i byn. Efter x antal kilometer så förstår jag att jag är på väg mot Örje. Visst, jag kommer hem den vägen också men det är ju inte min mening. Vänder min bullrande Volvo och styr in den på rätt väg IGEN.

Till min stora besvikelse är min tänkta rastplats i Vestmarka redan upptagen av ett helg gäng människor.
Men det gör inget, jag har ett "ess i rockärmen".
På andra sidan gränsen och då i Sverige ligger vackra Skillingmark.
Där ska jag äta min sallad.


Åter tillbaka i Sverige, ett Sverige klätt i vitsippor.
Bron i Hångstad.
Här stannade jag av flera anledningar bla för att kolla om avgasröret finns kvar för nu "racklar" det från undersidan också. 
Jo, det finns kvar och det släpar inte i marken.
Men det låter som sagt om bilen.
Väl vid min tänkta rastplats i Skillingmark, visar det sig att den redan är ockuperad av en badande barnfamilj.
Jag åker vidare på småvägar. 
Nästa " ess i rockärmen " för en trevlig plats att äta salladen på är Flogned och badplatsen vid Ränken.

Äntligen
Här ska jag njuta min sallad.
5 km hemifrån och nu är jag så hungrig.
En fantastisk plats vid Ränken och jag befinner mig vid badplatsen i Flogned. 
För ganska många år sedan vill jag kanske komma ihåg att här gick jag simskolan. 

Nu njuter jag sallad, naturen och fantastiska Ränken.
Den enda badaren denna kväll är en sädesärla
 Ånnebolnäset


 Jag har absolut ingen lust att bada.




 Där borta i skogen åkte jag skolbussen för att ta mig till skolan i Skällarbyn när jag gick första klass, vägen över Sandsgården. Slutet av 90- talet och början av 2000-talet så jobbade jag i min barndomsskola.



Mätt å go 
9 mil 
3 timmars resa
Så är jag åter på Skog.
Jag har haft en trevlig stund längs norska och svenska småvägar en strålande vårdag.

Bilen som låter ganska mycket får stå och vila fram till onsdag då jag och sonen åker till Konsum.
-Mamma, det finns inget avgasrör.
- Jo, för jag stannade och kollade detta i Skillingmark.
- Nej, det fattas ca en meter här bak.

Jo, med största sannolikhet ligger den metern någonstans längs den väg jag färdades på måndagen.
Inte konstigt att bilen lät.

Allt för nu.
/ Mona

En liten kort promenad och några bilder

 Här kommer Patrik på sin fyrhjuling.
Vägen vi befinner oss på sägs vara historisk genom att vara forna vägen till Uddevalla från Stockholm.

 Närbild på en trädstam

 Vid ena änden av Norumsvägen finns denna fina "jaschgårl

onsdag 4 maj 2016

Djur, natur och VÅR 2016

April, april
 Usch, många kalla och väderruskiga dagar bjöds.
Men naturens sakta uppvaknande inför sommar, sol och värme har ändå skett.
Lycka, att se nytt liv börja spira på Skog, på Myra, hos pappa, ja lite här och där

Bildbevis att sommaren närmar sig




Ett utedass är bra att ha 
när nöden tränger på.
Så charmigt och vackert 
det står där i skogens kant
och väntar på en nödig gäst,
kanske en präst. 

 Byskogen så mossig, mjuk och grann.
Jag hoppas att ingen hugger ner den.
En njutning för kropp och själ att vistas i denna miljö,
en riktigt äkta trollskog.
 

 Jordkällare är idag utbytta mot kyl/sval och frys 
men en gång i tiden var de säkert ovärderliga 
för att hålla maten frisk och fräsch.


 Dessa blomster invaderar pappas gräsmatta på sommaren.



Våren en efterlängtad årstid.

Det är vår på grodorna på Myra också

 Endera lite lat och åker snålskjuts
eller ...



 Många många grodor är där på Myra ...
 ... å fler ska de bli.
Inte lätt att hålla ordning på vilka som är "mina och dina" ungar här inte. 

 Vår mossig stenmur är jag glad för.
Synd att den är på baksidan huset så jag ser den inte så ofta
 men det är ju mitt eget fel. 
Går jag till huset baksida får jag ju se den, eller hur?

 Lite rester från förra sommaren mer eller mindre vackra.
Den nedre mer än den övre.


På skolan har eleverna tagit helgledigt
 och de har lämnat kvar middagsdisken.
De har inte ens plockat bort från bordet
 och ingen mamma finns på skolan 
som kan plocka bort efter dem ;-)

/ Mona