Solnedgång vid Ränkesnipa påskafton 2020

Vi har vandrat en av våra delsträckor på vår upphackade pilgrimsvandring från norska gränsen till Lurö. Dagens delsträcka var från Skällarbyn till Sulvik, se förra inlägget i bloggen.
När vi ändå var i trakten så avslutade vi denna påskafton med fika och solnedgång vid Ränkesnipa, en vacker utsiktplats vid Ränken. Men vi åkte bil så långt upp vi tog oss och gick de sista ca 900 m ut till "snipan".

Ser ni påskkärringa? För hon finns där.

En höjdrädd påskkärring som kramar ett träd för att känna trygghet. Det är väl  pga sin rädsla för höjder som hon åker bil istället för kvast.

Inte går det att klaga på denna vackra utsikt. '

Kuriosa

Karl XII lär ha sagt " Från Ränkeseds strand till Flogneds sand den längst milen i Värmeland". Han lär ha haft en häst i dålig kondition när han red över sjön så det tog nog sin tid att förflytta sig.

"Dâ satt två kärrnger på en sten, dôm satt där mâ krokige ben

Di smale å prate om dagen som gått, nästan att de skavsår på fötter ha fått,

för di ha ju trampe e hel mil, innan de kom fram till Kerstins bil

Nu ska di bare avslute dagen, efter att de ha fått te och smörgås i magen

Di vill uppleve att dâ skymmer och se när sola i väster rymmer"

 En påskkärring i kvällssolen

Två påskkärringar i kvällssolen.

Bilden är möjlig att ta eftersom jag har burit med mig stativ och självutlösare till kameran. En "fotograf" får inte vara rädd för att bära 😅😅

Det skymmer på, solen är "på väg" västerut.

 

När det gäller fotografer så får man som sagt, inte var rädd för att bära på utrustning. Vid varje vandringssträcka på vår pilgrimsvandring har denna kula funnits med i min ryggsäck men den är sällan använd. Men idag tyckte jag att det passade att använda den. En kula så kul att använda.

Då tackar jag för att du har tittat in på min blogg. Hoppas att du har gillat bilderna från denna fina plats vid Ränken. Har du vägarna förbi och inte har varit där så rekommenderar jag ett besök här.

Önskar er alla en trevlig vår.

/ Mona

Etapp 6, pilgrimsleden. Skällarbyn till Sulvik, Långfredag 2020

Hej! 

Jättekul att du tittar in och vill följa två påskkärringar på en liten del av deras värmländska pilgrimsvandringen. Det är Långfredagen och vad passar bättre än att ge sig iväg som påskkärringar. Vår vana trogen så har vi valt en dag då solen skiner. Underbart!

Idag planerar vi att vara "i farta" ganska länge så det gäller att ha rejält med mat i magen därför startar vi dagen med påsklunch på Skog i Åmotfors.

Vi har parkerat en bil i Sulvik som är dagens mål och sedan kört "bakåt" till Skällarbyn för att starta dagens vandring därifrån. 

Två glada påskkärringar som precis ska börja sin påskpilgrimsvandring till Sulvik, en sträcka på ca 10 km vandringsled.

Där gick starten i Skällarbyn. Även denna dag går vi på en gammal nedlagd järnväg, mycket trevligt, lugnt och skönt. 

Här ska då Skällarbyns eller Växviks järnvägsstation har legat. Troligtvis så är detta en gammal lastkaj.

Se, vilken trevlig vägsträcka vi ska gå, mjukt och skönt för påskkärringfötter. Härligt!

Långt bort i bilden ligger  Hovdane.

Här fick vi se en skymt av Ränken. 

Ett riktigt svampaktigt träd.

En tall, ett berg och härlig mjuk mossa.

Ränken med Ränkesnipa.
Upp till Ränkesnipa ska vi ta oss efter avslutad vandring denna dag. Solnedgången lockar oss till den vackra platsen, men de bilderna kommer i nästa inlägg.

Fler bilder från Ränkens strand. Kanske är det Brevik rakt över sjön om det inte är det så är det inte så långt därifrån i alla fall.

Ränken och Ränkeseds bad- (och båt-)plats.

Lite här och var fick vi lyssna till porlande vatten som rann fram från skogen.

Kerstin stöttar upp en pilgrimsstolpe som tappat sitt fäste.

Enligt kartan så tolkar jag denna väg som gränsgata mellan Eda och Arvika kommun. Eda är på den högra sidan. Här lämnar vi "järnvägen" en liten liten stund för att gå den "stora" vägen ca 75 m sen är vi åter på "järnvägen" igen.

Krokebol, en fin liten by som bara dyker upp här längs vår väg, är påskpyntat med bl a en påskgran.

Ränkesed.

Torgeirs källa.
Den har också tidigare kallats S:t Olofs Källa. Torgeir eller Torger, som finns omnämnd i Håkon Håkonssons saga, ska här ha döpt omvända hedningar här på 1100-talet. Denna fakta har jag hämtat från det lilla pilgrimshäfte som jag har med lite info om vad som finns längs vår vandringsväg.

Här fanns en lite liten bänk att sitta på och den  passade precis till två små påskkärringsrumpor. När vi satt här kom två ryttarinnor på islandshästar förbi. Den ena av dem tyckte vi var så gulliga där vi satt så vi blev fotograferade. Kul, för det är ju oftast jag som är bakom kameran.

Vid källan stämplade vi i vårt pilgrimspass för femte gången.

Är det spökskuggor av Torgeir som läser texter innan han ska döpa någon?

Dagens mål är nådd, Sulvik vid Glafsfjordens ena ände. Vi ska gå rakt över korsningen och vidare till Glava men det blir först i nästa etapp. Nu ska vi ta bilen upp till Ränksnipa för att fika och se solnedgången denna påskafton innan var och en åker hem till sitt. 

Vilken härlig vandringsdag vi haft. 

Tack för ditt trevliga vandringssällskap Kerstin. Tack för att du har tagit med mig på detta äventyr.

/ Mona

Etapp 5 Pilgrimsleden, Hierneskolan Koppom till forsen vid Skällarbyn 6 april 2020

Enligt min runkeeper så var denna sträcka 10 km av pilgrimsleden. Då bilder på kartor har tagits bort från bloggen (och facebook) så rekommenderar jag er att gå in på länken så ser ni kartorna där. Troligtvis så har borttagandet med upphovsrätten att göra. Just denna vandring finner ni i kartorna 14 och 15, vi går baklänges.

https://www.svenskakyrkan.se/arvika/material-att-ladda-hem

Vi börjar denna vandring nedanför Hierneskolan i Koppom. Här är den nedlagda järnvägen asfalterad.

Precis som i många andra små samhällen vittnar huvudgatans hus om nedlagda affärer även om det finns aktivitet i några av dem.

 Järnvägsstationen

Det finns en minnessten som berättar att kung Gustaf V och drottning Victoria besökte Järnskog 1918.

Vi gör som vi har gjort hittills dvs vi följer den nedlagda järnvägen.

Första fotostoppet, med undantag för några blommor, blir vid soldatgravarna i Boda.

Välkomna in till denna minnesplats. Tyvärr så har det blåst ner flera träd i området så det är lite rörigt pga detta men det mesta är oskadat.

Minnesplatsen finns för de "100 krigsman vid kongliga Dalregementet" som har sin sista vila här 1808. 

Inte behöver fienden vara rädd för att bli skjutna av denna kanon för den har noll koll på var fienden finns. Ser ingenting!

Min fantasi säger att detta är en häst eller drake eller orm eller ...

Ett hus i Boda. Vi som bor i trakten eller åker förbi känner till husets vackra placering på en kulle på Boda slätten med fler hus runt sig vilket inte syns på denna bild. Detta visar alltså sidan som vi inte ser från vägen.

 Tydliga spår att det har funnits plats för en järnväg här.

Pga av att det har blåst rejält så har det blåst ner ett och annat träd längs vår väg men det har inte ställt till några problem för oss. Många kottar är det.

Grönt är skönt!

Kopparödla och  den känns inte så läskig även om den liknar en orm. Jag läser på wikipedia att kopparödlan är känd för att bli gammal  30 - 54 år beroende på om den lever vilt eller i fångenskap.

Den gottar, inte helt ovanligt, ner sig i myrstackar när den ska gå i dvala för att vila under vintern.

Nu närmar vi oss dagens vandringsmål, men vi är inte riktigt framme än. Vi passerar Hallebol.

Skällarbyn

Skällarbyn. Här bodde Anders T Byberg 1886 - 1976, konstnär och illustratör. 

En liten kort avstickar från "järnvägen" när det gäller skola och lärarbostad.
Lärarbostaden i Skällarbyn. Här bodde min lågstadiefröken och "en himla massa år senare" fina kollega Agneta Goland med familj.

Skällarbyns skola. Här gick jag i 1:an 1971 och sedan var det min arbetsplats i klasserna 3 - 5. En fantastisk skola att arbeta i med fantastiskt trevliga kollegor och elever. Efter 8 år som lärare här stängdes skolan ner och det var år 2004. 

Vi är framme vid dagens uppsatta mål dvs forsen strax nedanför skolan och lärarbostaden.

Som vanligt har vi haft en trevlig vandring på denna led. 

/ Mona