Inte visste jag att Hammarö var så stort.
I min okunskap så trodde jag väl ungefär som så att det bara var att åka raka vägen ut på Hammarö och att jag bara skulle hamna vid sydspetsen. Lätt som en plätt.
Ack så fel jag hade, men oj så många fina platser jag fick se i denna kommun och så många byggarbetsplatser. Hit kan det ju flytta hur mycket människor som helst inom det närmaste.
Jag har varit i både Tye och "Holken" enligt Google maps som jag tittar på just nu för att veta var jag har varit.
När jag förstod att Hammarö bestod av mer än en väg och Skage fyr lyste med sin frånvaro så fick jag ta fram en av mina bästa vänner på mina upptäcktsresor, nämligen kartboken.
Där fick jag helhetsbilden framför mig och förstod att jag skulle köra mot Takene.
Fågelstationen längst bort i bild.
Mera att berätta om mitt lilla stopp där finns att läsa längre ner i inlägget.
Ganska vindstilla när jag var här för inte var det någon aktivitet på dessa vindkraftverk.
Så trevligt miljö att promenera i.
Äntligen ...
... så är jag vid mitt mål.
Vänern, Sveriges största sjö och Europas 3:e största.
Känslan av att befinna sig på kusten.
Fakta hämtad på Wikipedia:
Vänern
är Sveriges största insjö med en yta på 5 650 km² och volymen 153 km³.
Den ligger 44 meter över havet. Vänern är den största insjön inom EU,
tredje störst i Europa, efter Ladoga och Onega, och på 26:e plats i
världen.
Yta: 5 650 km² Höjd: 44 m Volym: 153 km³ Medeldjup: 27 m
Tillflöde:Klarälven Utflöde:Göta Älv
Skoghallverken
Vänerns stenig botten
Mitt lilla fågeläventyr
På min väg tillbaka till bilen stannade jag till vid fågelstationen.
Med all min vilja och kamerautrustning försökte jag fånga en sparvhök med kameran.
Att det var en sparvhök som hade full show för mig, vet jag tack vare att det stod i informationen att den var vanligt förekommande här.
Bilderna är bäst när de inte är zoomade men det betyder absolut inte att de är bra.
Mitt egna lilla fågeläventyr i bildbevis här nedan.
( inspirerad av tv-programmet " Det stora fågeläventyret" )
Som sagt, bilderna är inte bra.
Fotografen är inte tillräckligt kunnig och utrustningen känns också helt fel.
Men vad gör väl det, jag hade en väldigt trevlig stund och såg säkert hellöjlig ut när jag försökte fånga den flygande rackaren.
Dags att börja åka hemåt.
Tiden går och jag ska ju fixa batterier till två klockor pga av att tiden inte går.
Å vad jag saknar urmakarna som fanns i Arvika.
/ Mona
