fredag 28 februari 2014

En favoritbok av många

"Sorg" när boken var slut bl a för att jag inte hade mer att läsa i den.
Jag gillade verkligen Ove. 

/ Mona

Jag har virkat en halsduk

Färdig!
Färggrann!
Av garnet jag har kvar började jag sticka en mysig sjal. Bildbevis kommer senare.

Inspirationen hämtade jag från en facebookgrupp jag är med i. Jag försökte finna kvinnan som inspirerade mig men jag kunde inte hitta. Jag är med i flera grupper och kommer inte ihåg vilken grupp ...

Garnet heter Molly och är köpt på Panduro men det var lite besvärligt att virka med detta garnet då det gärna delade sig. Jag använda virknål nr 6.
 1.Jag la upp drygt 155 m. Men halsduken blev lite för kort tycker jag. Minst 50
    m till.
2. Jag började och slutade varje "remsa" med 10 stolpar.
3. Däremellan virkade jag 5 luftmaskor och 5 stolpar ...
4. När en remsa var klar började jag virka på nästa.
5. Jag la upp samma antal lm, började med 10 st sen ...
6. ... trädde jag lm remsan i hålen på föregående remsa.
7. Virkade sedan på samma sätt. Varannan gång st framför arbetet, varannan   
    gång bakom arbetet.
8. Forsatte så till önskad bredd.
9. Fästa trådar och knyta fransar.

Halsduken blev färdig samtidigt som Sverige spelade OS-final i ishockey.
Mycket rolig att virka.
Å Sverige tog som bekant silver.

/ Mona

torsdag 27 februari 2014

Två dagar i Lima Dalarna

 Lima kyrka så ståtlig och så grann.
Jag gillar att ta kort av kyrkor, de är så fina.

Gofisen Alvin gör sig klar för att "ta kvâl".

Familjen Rauséus/Nygårds nyrenoverade kök bjuder stor sittplats till Alvin på  arbetsbänken. Här tjuväter den lille charmören  chips. Men vem skulle kunna låta bli den skålen när den står så nära. Inte jag i alla fall. Vi tjuvåt allt båda två :-)

 Eftermiddagen tisdag 25 februari bjöd på sol och varmgrader. Jag åker 6 km längdskidor längs Västerdalälven med start i Kläppen.  Skidorna fungerar bra dvs de duger gott åt mig och de "åker inte bakåt" men glider hyfsat framåt. Då är jag nöjd :-)



Efter min tur längs älven åker jag stolliften upp till toppstugan på Kläppen för att köpa mig en riktigt god kaloribomb dvs choklad m grädde och kanelbulle. Lite för mycket socker i chokladen men annars så gott.
Jag väntar in Marcus och Melker som har varit i backarna hela dagen.
Jag får njuta av solnedgången från Toppstugan.
Underbart!



 Kläppens backar
Här roades sig Marcus och Melker i dagarna två.

 Å hopp!

Här sitter familjen Nygårds/Rauséus, som bl a lånar ut sin soffa och bjuder stor gästfrihet, och tittar på tv. Tack och bock!
Familjen kommer inom det närmast att utökas med ytterligare en familjemedlem och vad det blir vet inte jag men jag väntar med spänning på den nya lilla släktingen.
Sofie har dukat frukostbordet.
Snart är Marcus och Melker redo för ytterligare en dag i backen. 
 Hej då, nu sticker jag till frissan. Glöm inte låsa när ni gå, säger Alvin.

 Sofie ( eller är det Daniel ) som har pyntat det fina nya köket med två vackra blombuketter. Tulpanerna är verkligen vår.

 

Mina slitsamma skidtur
Jag ville allt åka längdskidor dag 2 också. Med gott humör gav jag mig ut i spåren precis som igår. Men oj vad konstigt det var, fungerade inte alls lika bra som igår. Spåren var isiga och skidorna gick både framåt och bakåt utan större ordning. Jag kom då att tänka på matteuppgiften om snigeln som klättrar upp för en brunn. Han klättrar 3 m varje dag men kanar ner 2 varje natt ... Ungefär så kände jag mig nu i skidspåret. Gav upp efter en km som troligtvis blev 2 km (kändes så i alla fall) :-) Armarna var slitna och jag hade inte bättre vett än att jag skyllde på att stavarna (ärvt av Jonas) var för långa. Annan anledning kunde ju inte finnas ;-)
Men på tillbakavägen till bilen kom jag på att jag kunde köpa mig ett par stavar som var bra i längd samt få info om hur jag skulle valla. Mot Kläppens skidshop. Efter 10 minuter och x antal hundralappar fattigare (nya stavar samt klisterremsor) och proffs på att valla så klistrade jag klisterremsor på skidorna. Underarbetet hoppade jag över, så noga kunde det väl inte vara. Och förresten de klisterremsor som Jonas satte på skidorna för två år sedan var bortslitna och annat har vi inte gjort med dem. Inte mycket att göra underarbete på.

Humöret på topp, igen.
Ut i spåren. Nu åkte jag varken framåt eller bakåt. Så bra var jag att klistra remsor på skidorna.  Geav mig ändå en chans, bara jag fick slita lite på klistret blir det nog bättre var min tanke just då. Nu var det detta med för långa stavar, vilket troligtvis inte var den enda sanningen. Oj, vad trött i armarna jag var, trots rätt längd på stavarna. Jag gav skidorna chansen i 1 km sen önskade jag verkligen att det fanns parkbänkar utefter spåret som jag kunde vila mig på men så var icke möjligt då avsaknade av parksoffor var stor längs med Västerdalälven. :-) Pust å suck å stön!

Jag hann tänka mycket på denna skidtur ;-) För jag tänkte också på de stackars skidåkarna på OS som hade vallat fel. Nu förstod jag precis hur både de i vallarboden och skidåkarna kände sig :-)

Åkte till Sofie och Alvin för att fika vilket passade mig mycket bra just nu.
 
 Nyklippt och glad!
Steker pannkakor.

Snart är vi hemma i Åmotfors igen.
Här passerar vi Gräsmark kyrka som är upplyst i mörka tidiga kvällen och speglar sig så grant i den spegelblanka sjön.

Vädret dessa två dagar har bjudit regn, sol och varmgrader. Inget bra väder för vasaloppsåkarna då spåren är i stor fara.
 
/ Mona
 

måndag 24 februari 2014

Jag fotografer vyer i Åmotfors 24 februari

Termometern visar +6,3 gradet
Det blåser en hel del.
Det känns "vårit".
Jag känner att jag, min cykel och nya kamera behöver komma ut och se Åmotfors.

Men våren var lite lömsk idag. Jag blev lite lurad pga termometern, det blåste kallare än jag hade förväntat mig. Men jag hade en extra tröja med och sen var allt bara njutbart trots regntunga moln. Något regn "ramlade det aldrig ut" från molnen.

Jag cyklade till Lögarberga, en jättefin badplats i samhället. Men den skulle vara alldeles underbar om inte folk hade varit där och förstört, kastat skräp, slagit sönder lampor etc

Några bilder från Lögarberga




 Dessa "flygfän"( svanar eller kanadegäss, min ögon ser inte vad det är ) höll precis på att flyga ur bild men jag har beskurit bilden så det syns inte :-)

Snön som har smält har istället förvandlats till en vårig vattenspegel.


Jag förflyttade mig längs strandkanten mot småbåtshamnen
Ett färgglatt stilleben i isen.


Strandskogen ( om det nu är rätt namn) speglar sig i den tunna isen som är kvar på Flaga.

Följande bilder har jag tagit från piren
Lögarberga med den olycksdrabbade kiosken som ingen längre vill ta ansvar för över sommaren. "Tack" till alla skitstövlar som har förstört för många människor.
Huset bakom är Sösia.

Normahuset med Kakstan där bakom.




Panoramabild av Utsikten. Inte lätt att se men jag provade kamerans olika funktioner.

Dags att cykla vidare

Karl Alfreds-huset, finast i Åmotfors sedan de rev gamla hemtekniska.

Var så god och sitt!


Många är båtarna som ligger i vintervila längs Kvarnedsälvens strand.

 
Undrar om det bor någon uggla i denna uggleholk. Fint boende med sjöutsikt.
 





Bysjöns vatten har "vårbråttom" genom Kvarnedsälven ner till Flaga och Nysockensjön.

Sotarn på Vallas tak



Sotaren får vara den avslutande bilden då det gäller min fototur på cykel denna måndag på sportlovet 2014.

Nu fortsätter mitt sportlov.

/ Mona

Mina första bilder med nya kameran - Gunnarskog

En regntung lördag.
Jag och min nyinköpta kamera åker till mormor i Gunnarskog.
Kameran som är precis nyinköpt har lite av batteriet laddat, så jag gör några stopp från Charlottenberg till Åmotfors via Stommen i Gunnarskog.

Första stoppet Aschtan/Allstakan





Stopp 2 Bergatorp


Stopp 3 är hos mormor på Gunnebo
Om hon inte "vôre sô stônete" utan kunde tänka sig använda hörapparaten så hade vi kunnat föra lite mer och bättre samtal och diskussioner.

Stopp 4 
 Då jag har fotograferat Gunnarskog kyrka vid flera tillfällen med mina olika kameror och från samma plats, så måste jag säga att zoomen på denna nya kamera är helt ok :-)

Stopp 5
Gravås

Och efter denna bild så var batteriet slut.
 Hem och ladda! 

Men det känns absolut som att jag kommer att trivas med kameran.

/ Mona