Vi börjar dagens etapp vid Millesvik kyrka.
Glada och laddade för de sista 2 milen. Å Kerstin är i fina hatten precis som vanligt.
På denna äng växer det i cirkel.
En hel skog av ormbunkar.
Är det hösten som börjar ge sig till känna? Vacker färg.
Rak väg och en 90-graders sväng borta vid ladugården.
Mitt minne säger att det heter Rud där på andra sidan åkern.
Havre och blåklint.
Härliga, fina, bulliga moln.
Framme vid Eskilsäters kyrka och här stämplar vi i vårt pilgrimspass. Här fanns en toalett som var upplåst vilket kan vara bra att veta om du har vägen förbi.
Eskilsäters hembygdsgård, bygdegård med dansbana.
Här har en ek bildat en liten portal över vägen.
Ett sådant vackert kyrktorn.
Nedlagda affärer och serviceinrättningar på landsbygden är en sorglig syn. Tyvärr alltför vanlig också.
Flåvik, undrar hur det namnet har tillkommit. Har man flått fisk här tro?
När jag gick förbi dessa två träd gick tankarna till att det skulle passa fint med en hängmatta mellan dem.
Vi lånade ett bord på dansbanan för att äta vår medhavda lunch. Kerstin bjöd på räksmörgås. Så gott! Tack Kerstin!
Vilken himla tur vi hade för precis när vi hade dukat upp maten började det ösregna/hagla och åska så vi kunde inte ens ta oss till bilarna som stod precis bredvid ingången till dansbanan. Jag hade nämligen önskat att jag haft en tröja på mig. Vi kunde lika gärna ha varit ute på leden och gått men nu var vi inte det. Det höll i sig ganska länge.
För att hålla värmen passade vi på att dansa när vi hade ätit, vi var ju trots allt på en dansbana. Kerstin är så duktig på att dansa och en bra danspedagog är hon också så hon lärde mig en linedance.
När det lanade på gick vi ut till våra resp bilar och sov en halvtimme. När vi vaknade var det fortfarande lite duggregn så vi sov en liten stund till. Det är ju bara så gôtt å sova på maten.
Ett mycket trasigt ödehus som har sin egen historia precis som allt annat. Undrar vad?
Vem har tappat en fjäder?
Innan fällning av skogen så var kanske denna skylt befogad men nu såg den lite felplacerad ut.
Men topparna ser då levande ut i alla fall.
Vi trodde nog att vi skulle se mer av Vänern än vi gjort idag, men det har varit för mycket skog i vägen. Med några kilometer kvar så ser vi äntligen vår största sjö.
En fin liten sandstrand dyker upp bakom buskar och trädgrenar.
Hej på dig du!
Badplats. Här äter vi vår kvällsmat då det finns bord att sitta vid. Nu är vi ca 1 km öster Ekenäs camping.
Kinnekulle i Västra Götaland. Den vita pricken mitt på kullen är dess utkikstorn, vilket också är väl värt ett besök om du har vägarna förbi.
Ekenäs båthamn och campingplats i solnedgång. Här ska vi sova i våra bilar på parkeringen. Men först måste vi gå den sista sträckan på ca 1 km. Vi måste ju se till att båda bilarna är på plats när vi ska sova.
Kvällshimlen, ca kl 22 visar en spännande sida. Kommer vi hinna gå det sista innan regnet börjar? Ja, vi hinner även om det duggregnar lite lätt på oss. Det blir överhuvudtaget inte något värre regnväder. Himlen luras med oss.
Det enda levande djur vi har mött, sa Kerstin, är den döda gäddan. Å så fick vi då skratta igen.
Ekenäs busshållplats.
Vi är framme vid vårt etappmål, vi trodde att det kanske kunde vara slutmålet på vandringen men så är det alltså inte. Sista stämpeln i vårt pilgrimspass ska vi få imorgon ute på Lurö.
Vi firar med ett glas prosecco och en kvällspromenad på campingen och i hamnen.
Restaurangen var inte öppen men den var trevligt upplyst i sommarkvällen.
Efter en dusch så är det skönt att krypa in i våra bilar och sova för natten.
God natt!
/ Mona
