Mushistorier som jag har skrivit om i facebook

Här kan du läsa fyra självupplevda mushistorier.

Jag har hämtat och kopierat dem från mina facebookinlägg.

 

 1

 Hör när den lilla söta musen hamnar i fällan, ditlurad av mig med pepparkakor (vilken falsk människa jag är). Vill inte höra att den ska strida tills döden träder in. Skyndar mig ut för att släppa loss och ut den. Men jag tappar taget och den blir tillklippt en gång till och nu fanns inte längre något liv att rädda. Jag lossar den ur fällan. Men vill inte att den ska ligga precis vid ingången till verandan. Sparkar in den i skogen (vilken grym människa jag är). Men jag (Jonas) får mitt straff. Eftersom jag har Jonas skor på mig och de är lite stora så följer höger sko med den döda musen på dennes sista-vila-färd. Får leta upp skon i morgon när det är ljust ute. Jo, detta har varit en fredag som heter duga ändå från tidiga morgonen till kvällen

  

2

 Här kommer ett mord till 😐 men nu vet jag inte hur vi dödade nästa mus? Ev dränkte vi kraken när hen satt fast i fällan och mumsade pepparkaka. Hemska jag 😯
Häller alltid ut kafferotet i slasken. Gjorde så ikväll också. Utan minsta förvarning så blev det "snôrtätt". Arbete m sugpropp i 15 minuter, hjälpte ingenting. Fram med gubbe och lite verktyg. Dags för mannen i huset att rätta till det jag ställer till. Tur jag har honom .... eller ? 😉
Å så ska han lossa "skruven" eller vad det heter. Pga att röret/vattenlåset troligtvis är lika gammalt som mig så händer följande: han ska lossa och då vrids hela röret/låset av. -Men inte hjälpte det vad det gäller stoppet det är tätt ändå. För att återgå till mordet. Men säger Jonas till slut det är ju en lite mus i fällan. Vi ser den sjöblöt göra sina sista dödsryckningar. Hur hen dog vet vi inte? Drunkning eller plågsam stilla död tack vare nackslag av fälla. Hoppas hen hann njuta av pepparkakan i alla fall. Nu sitter jag still i soffan resten av kvällen.

3

Jag trodde den lilla musen var stendöd där den satt i fällan. Eftersom jag skulle ut med soporna så kastade jag den i soppåsen. När jag ska gå med soporna så hör jag att det prasslar något förfärligt i den så jag knyter upp. Där sitter den sötaste lilla mus och tittar på mig med sitt ena pepparkornsöga, den hade mjölk i det andra. Snabbt stänger jag påsen för nu behöver jag en handske. Jag plockar upp musen (oj vad det lilla hjärtat pickar) och jag bedömer den som skadefri och går en bit ur i skogen med den. Nu kanske många tycker att jag är överdrivet löjlig men jag gillar inte höra dem plågas eller orkar heller inte slå ihjäl dem. Bäst är om de fastnar i fällan när jag inte kan höra detta och har då inga som helst problem med att de dör där och då.

4

Det var länge sen jag berättade en mushistoria😉 om någon tycker detta är ointressant eller bara för mycket vänligen, scrolla förbi.
Igår när jag satt i mitt härliga soffhörn med virkning i händerna och en trevlig dokumentär med Magnus Uggla på tv:n så hör jag att musfällan under diskbänken smäller till. F...n, snälla söta lilla mus, dö fort. Jag stålsätter mig, nu ska hon minsann få dö där i fällan. Många tycker ju att jag "dröler" när jag springer och släpper ut de små mössen i skogen. Jag faller för grupptrycket, denna mus ska dö. Jag lider alla helvetes kval när jag hör hen sprattla för det är en energisk rackare som sitter där. Det hör jag jättebra 😢 Nej, detta är inte ok. Hur kan jag låta detta ske? Efter tio minuter har kraken dansat runt rejält och jag får skämmas som är dennes plågoande 😢. Nu tar jag ett nytt beslut. Här ska räddas ett museliv, här ska räddas från Skogs "tortyrmästare" dvs jag i detta fallet. Hur kunde jag komma på att sitta och lyssna på denna dödsångest? Det är ju hur dumt som helst. Snabbt ut i vinterkylan med fällan och musen, jag går en bit mot grannens tomt 😉 lossar fällan och vips är den söta lilla musen med stora stirrande pepparkornsögonen fri, fri från sin dödsfälla, fri från sin plågoande. Vilka glädjeskutt hen gör över och i snö, över och under blåbärsris, vilken lycka. Med de glädjeskutten som jag studerade en stund så tror jag att nacke och rygg var hel. Jag lovade färskare ostbit vid fällan om hen absolut ärr tvungen att hälsa på igen. Men rekommenderade hen att hålla sig i skogen långt från den onda människan. För kommer du tillbaka och inte jag är hemma så kommer du att döden dö, varnar jag.
Ibland är ordet hen så bra att använda

/ Mona