onsdag 10 juli 2013

Inte vilken resa som helst till Lovene/Lidköping 26 juni 2013 ...

... utan en helt fantastisk och händelserik resa. Anledningen till alla händelser var en röd folkvagnsbuss. Tack till "Bosse" för att vi fick låna bussen.

 Men innan jag ger mig in på detaljer så vill jag berätta att anledning till resan var att jag och AnnaKarin Nilsson skulle köra ner 10 barn till Camp Active i Lovene, de skulle dit och hoppa studsmatta/trapets (eller heter det trampolin). De kom till plats och ställe något litet försenat men de fick hoppa i 5 timmar, innan det var dags för hemfärd.

Anledningen till att jag skriver en fantastiska resa, är utifrån att det är fantastiskt att så mycket kan hända (med en folkvagnsbuss) på en dag och att det är alldeles fantastiskt att vi alla orkade hålla humöret upp hela resa, speciellt AnnaKarin som var folkvagnsbussens chaufför och mekaniker.

Volvo och "folkabussen" behövde bensin för att klara resan på dryga 20 mil. 
Redan nu visste vi att ett däck var punkterat med en spik. Men AK hade fixat så vi trodde att det skulle gå att köra tills ägaren av bussen mötte upp i Arvika med ett "opunkterat" däck.

Bensin var det ...

En av gossarna är förberedd om det av någon händelse skulle ramla ner något i hans huvud. Man kan aldrig vara säker...

Vi körde mot Arvika. AK hamnade på efterkälke. Vi pratades vid via mobil. Hon var tvungen att vända tillbaka till Åmot, luften hade återigen pyst ut så det var nästan tomt endast 2 km hemifrån. AK fick hjälp av Mikael som lagade däcket så det skulle hålla ända till Lidköping. Vi i Volvon stod först i Fiskevik på en parkeringsficka med sjöutsikt och väntade, men tog beslutet att åka in till Arvika och vänta vid Select istället. Vi köpte tidningar och väntade. Morgonen bjöd på ett stilla regn.

Däcket höll inte tätt längre än till Högvalta, några km utanför Arvika.
 Ägaren till bilen var på väg från Kil till Arvika med ett däck. Han kom och bytte däck. Vilken service. Tusen tack för hjälpen!


Efter 1 timme och 45 minuter kom vi då äntligen iväg. Vi hade ju bara förflyttat oss dryga 2 mil hittills.

Eftersom vi var medvetna om att det var hål i tanken så tankade vi i Nysäter också.

Men inte hjälpte det!

500 m kvar till Camp Active Lovene ...

Äntligen, gossarna är levererade.
De är så glad!
Även jag och AK är glada. Vi åkte in och roade oss i regniga Lidköping.

Ett bensinstopp och punktering, nu kan inget mer hända.
Skönt!

Men ...

...där gick mitt paraply sönder.
Ha, ha, ha ...

Men nu kan inget mera "olyckligt" hända.
Vi strosade runt och har det trevligt.
Vi började med ett välförtjänt fika.



Vackra blommor vid Limtorget





Herr och fru GB Glass var så glada och "hejiga" trots det ihållande sommarregnet dagen bjöd på.



En cykel med virkad kädsel.
Jag som har en gammal cykel jag vill "pynta upp". Detta kanske kan vara ett tips!


När vi var "färdiga med stan" så bestämde vi oss för att titta på grabbarna när de hoppade studsmatta och ta en fika där hos dem.

Men, det blir inte alltid som man planerar.

När folkabussen skulle flyttas så var den inte alls samarbetsvillig på något vis.
Den ville helst leka groda och hoppa omkring.

AK pratade flera samtal med bussens ägare och sin bror. Hon pillade, tryckte, ryckte etc på allt hon blir tillsagd att göra av sina rådgivare. Som ni ser är hon otroligt glad och helt felklädd med sin nya vita regnkappa som egentligen var helt rätt klädsel denna dag.

Vad gjord då jag? Jo, jag var moralsikt stöd. Berömde AK för att hon var så duktig, tålmodig och glad. Jag dokumenterade, facebookade och höll i "locket till motorn" dvs när jag inte pillade på min telefon.


Men till slut  kändes det som vi gick lite bet. Kanske lättare om någon kunde komma och vara mera behjälpliga på plats. Jag ringde Kim Rauseus som bor någon mil bort. Han å sin tur ringde sin svärfar. Tack till dem båda för engagemang att hjälpa oss.
Tre kloka huvuden tog sig en funderar.
Men bilen ville fortfarande leka groda.
Hm!
Det fanns nog ingen väg ikring. Bilen behövde nog hissas upp och ...?????

Två km bort fanns bilreparetör vid denna verkstad. Vi blir lovade hjälp bara bilreparatören får ta hand om sina barn först.




Men nu blev nog "folkabussen" bekymrad för den började att gå som en klocka.
Bäst att styra mot Värmland så länge den går.
Tack för den ev hjälp som var tänkt att ges.

Tack till Kims svärfar Håkan som hjälpte oss att ringa verkstad och ordna så vi fick komma dit.

Hemresan bjöd mestadels på detta väder.
"Vi hade inte ens tur med vädret."
Men gossarna var nöjda med att ha hoppat studsmatta i fem timmar.

Innan vi kör mot Åmotfors så måste vi stanna och tanka. 
VI passade på att äta på McDonalds. Vi ville inte äventyra hemresan med att stanna och "reta" folkabussen för mycket.

Nej!
 När vi mätta och nytankade  påbörjade vår hemfärd så började bussen hoppa som en groda IGEN. AK och bussen "hoppar" då in på en större parkering. Hon gasar och studsar runt x antal varv. Vi i Volvon stod parkerade och väntade på att bussen skulle rusa till och börja gå som den ska. 
Där hoppade den igång.

AK ringer mig:

- Mona, nästa varav vi kommer så kör vi!

Vi körde vägen öster om Vänern hem. Med jämna mellanrum så ville bussen hoppa en stund men så hoppade den rätt och vi fortsatt vår färd. Hemresan (inkl Mc Donalds) tog 6,5 timmar och det var dryga 20 mil att köra.

Det allra sista lilla missöde som hände var bensinstopp i Fiskevik 1 mil hemifrån. AK hällde snabbt i lite bensin, startade bussen, gasade och körde ...
... äntligen hemma.

Vilken händelserik dag!

/ Mona

1 kommentar:

  1. Kul läsning ! Med Anna-Karin har man inte tråkigt :)

    SvaraRadera