Då har jag äntligen stillat min nyfikenhet på en plats jag ofta har passerat, Kilsravinerna.
När man åker 61:an till Karlstad så passerar man skylten som visar en väg för att ta sig dit och jag har alltid undrat. Nu vet jag. Jag vet också att här finns jättefin natur, djupa raviner, en sakta rinnande bäck samt tomtar och troll. Dä ni!
En vandring när sommarvärme ger sig till känna fast det bara är 23 april.
Efter att ha ätit av en jättegod lunchbuffé på Kils hotell parkerade jag och Kerstin våra bilar vid idrottsanläggningen och vår vandring började.
Som ni ser kan man välja en led som går ända till Skutberget vid Vänern i Karlstad.
Vitsipporna blommar i naturreservatet.
Det är bra skyltat och markerat. Det finns också många bra informationsskyltar som berättar om naturen vi befinner oss i.
Betyder rostfärgat vatten att det är mycket järn i det?
Strutbräken står ståndaktigt kvar sedan förra året.
Så mysigt med dessa mossiga gamla skogar med sin gröna färger.
Riktig tomtar och trollskog, vilket jag har bildbevis för.
Ett underbart vilande tomtepar som njuter vid trädets mossig fot/rot.
Nu pratar vi småtomtar.
Kerstin smyger också fram till det sovande tomteparet för att ta en bild av dem. Här ser ni att det verkligen handlar om småtomtar då Kerstin måste huka sig rejält för att komma dem nära.
Vid en annan trädrot ser vi två små små troll som leker glatt. Lite förstenade är de just i detta ögonblick då solen lyser på dem.
Den här stackaren fick så bråttom när han fick se oss så han snubblade i mossan och stod rejält på huvudet. Tur att mossan är mjuk för han slog sig inte utan kunde lätt sprattla sig loss och kila vidare, långt bort från oss nyfikna människor som störde hans dag.
Mer fanns att uppleva och upptäcka men det får du själv åka dit och göra.
Stubbar fulla av liv fanns det gott om.
Undrar vad det är för fågel som har tappat denna vackra fjäder. En skata kanske?
En humla som arbetar med sitt.
En del av vandringsleden heter Kolthoffs stig. Det är en egen liten slinga längst bort.
Naturen tar tillbaka det döda och ger nytt liv.
Den här lilla krabaten, groda eller padda vilket jag och Kerstin hade olika uppfattning om, lät sig väl fotograferas. En riktig linslus.
Har ni också känt er nyfikna på skylten om raviner vid 61an i Kil så rekommenderar jag ett stopp och en promenad. Det går att parkera på parkeringsplats vid vägkanten också.
Runkeepern var påslagen. Som ni ser så har vi inte precis jäktat oss fram i leden. Leden är hyfsad lätt att gå men det finns lite mer eller mindre krävande partier när man ska upp och ner i ravinen. Stadiga skor är att rekommendera då du ska förflytta dig ganska brant ibland och det är ju alltid skönt med ordentliga skor.
Tack Kerstin för sällskapet!
Dätta va jämt gôrtrivvle!
/ Mona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar